Akrobatik

Maken och jag har tydligen fått för oss att morgnarna här hemma går lite för smidigt. Vad kan det annars finnas för rimliga skäl till att vi installerat en hinderbana som man måste ta sig igenom innan man kan komma iväg?

Första hindret.
Stoppamyggendrapperiet.

20130523-213303.jpg

Ser vid första anblick ganska oskyldigt ut. Men ack vilket trassel det kan bli när man ska passera ut, bärandes på diverse grejer i bägge händer plus väska över axeln.

20130523-214806.jpg

Bara att ta sats. Nästa hinder närmar sig. Man vill gärna klara av det första innan det är dags för det andra. Annars blir det m.y.c.k.e.t. bökigt vill jag lova.

20130527-065846.jpg

Nästan ute, men några trådar hänger likt brännmaneter kvar. Ska bara lyckas stänga och låsa dörren med…

Andra hindret.
Kattgrinden. Ser även den rätt oskyldig ut. Men mo.ha.ha.ha. tro ni ja.

20130527-070026.jpg

Grinden fick i fjor ett par törnar, så Maken håller på med en ny. Under tiden så är den här temporärt uppe. Grinden behöver egentligen hanteras med tvåhandsfattning för att inte spricka på mitten. Dessutom behöver man öppna, passera ner ett par trappsteg, vända sig, gå upp igen och låsa innan hindret räknas som passerat och klart. Kom ihåg alla grejerna jag bär på fortfarande.

20130527-070653.jpg

Nästan igenom nu. Bara balansera lite till.

20130527-070923.jpg

Ta da!
Utbrytarfröken strikes again.