Två gånger är en gonggong

I år fick visst jag vara med och springa Viktorialoppet. Ja, det är ju förstås ingen som har hindrat mig förut, men förra året rehabade jag inför Lidingöloppet och det var ju klokt att stå över då. För två år sen sprang jag, men det var nog femte året i rad som jag var på plats. Och i vanlig ordning var det i sällskap av de eminenta Svägerskan och Svågern. Även i år låg vi över på Strand Hotell. 

  
Loppet gick bra, tackar som frågar. Började alldeles för snabbt vilket höll på att bräcka mig, men lyckades ändå hålla någorlunda jämn fart genom alla nio kilometrarna. Slutade på 47:40 vilket ger en snittid på 5:17/km vilket är riktigt bra för att vara fröken. Har ju inte sprungit så mycket efter Drottning Margaretaloppet i maj, då jag haft känning i en ljumske, men i onsdags kändes det bra. Första loppet där jag dessutom faktiskt kom i mål före Maken. Synd bara att han inte kunde göra sig helt rättvis med tanke på sin onda rygg. Men han var glad ändå, han fick ju äntligen springa!

Efteråt träffade vi nästan alla Makens kusiner med respektive på Svärfars sida och efter lite eftersnack där och sen dusch på hotellet, så blev det Papa Blå i vanlig ordning. (Note to self: 2 nachos, 2 pizzor, 1 snitzel och 1 lamm (myntasåsen var ingen höjdare))

Dessutom vann både Svägerskan och jag på våra nummerlappar. Lyckat på alla sätt och vis helt enkelt. 

   

 

Kommentarer inaktiverade.