Nödens lag

Var i staden för några ärenden nu i eftermiddags.

Efter ett tag gick det liksom inte att ignorera en sprängfylld blåsa, så jag gjorde det enda som går att välja på om man inte vill nyttja en offentlig toalett – jag smet in på ett café för att låna deras. Denna provocerande handling brukar reta café- och restaurangpersonal eftersom de vill att man ska handla för att få kissa. Men ingen personal syntes till så jag smet bort till tjottan obemärkt. Eller tja, stället var ju överbelamrat och för att komma till toaletterna behövde jag passera alla på fiket.

Väl inne på toan tog jag det lediga båset, satte mig, blev färdig och insåg ungefär då att pappret var slut.

Gud är tydligen på personalens sida i den här kissa-utan-att-handla-frågan. Att ge mig ett bås utan toapapper är troligtvis hans straff för att jag inte köpte nåt.

Hur som. Situationen löses som situationen löses.

Ut ur båset. En tjej i kö. Övervägde att varna om toapappret, men ondsint som jag är tänkte jag att det märker hon väl. Precis som jag fick märka det.

Är toapappret fortfarande slut? frågade hon plötsligt.
Hur avslöjad blev inte jag då?
Det gick ju inte ljuga mig ur den situationen.

Alternativ 1
”Nej, det fanns papper (vill ju helst inte skryta med att nyss inte ha torkat mig)” = Två sekunder senare hade jag varit avslöjad som en som far med osanning alternativt hade lurat tjejen i samma fälla som jag nyss själv gått på. Min karma hade knappast blivit bättre av en sådan handling.

Alternativ 2a
”Ja, det är slut” = dålig stil att inte varna, var är medmänskligheten på väg? hade tjejen tyckt alla gånger.

Alternativ 2b
”Ja, det är slut, så det var inte så trevligt där inne” = jag vinner sympati istället för att hon ska hänga upp sig på scenario 2a.

Valde 2b, sen smet jag ut.

Det blev ett ganska högt pris att betala för besöket trots allt.

Kommentarer inaktiverade.