Hundra bast

Gårdagen bjöd på ett hundraårskalas som hette duga. Eller som ett av kusinbarnen uttryckte det efter allt gott vi ätit: ”Detta är nog den bästa annandagen i mitt liv!”

Farmor å sin sida var hyffsat på hugget och det var först efter att vi läst upp telegrammet från kungen som farmorshjärtat nickade till en liten stund, men vem kan klandra henne, det är ju häftiga grejer att fylla hundra.

Det var fler än kungen som ville uppvakta farmor, hon fick otroligt många fina blommor. Och många vänner som var på kalaset, men som Mimmi förklarade det: ”Hon har ju haft lång tid på sig att skaffa så många vänner.” Så.sant.så.

Men finast var ändå när kalaset började närma sig slutet och kusinbarnet kröp upp nära, nära farmor och satt där en lång stund och bara höll henne i handen. Gammal och ung. Fyra generationers skillnad. Ett åldersspann på 93 år.

Och farmor som var så trött tidigare under festen piggnade till och ville inte åka hem. ”Kan jag inte få stanna?” Klart att du fick.

Och Maken, som inte kunde vara med på festen, har lovat på hedersord att vara med på 110-årskalaset. För det lär det ju bli. Vi är seglivade i våran släkt.

3 reaktion på “Hundra bast

  1. Så fint, nu kom det en tår. Vilken text, vilken hyllning! Speciellt det om fyra generationers skillnad.

    Stor krma

  2. Pingback: Ett hundra två och lite till | iDA-koden