Ensammast i världen

”Snälla, snälla, ta mig med till er vinröda snygging och låt mig stå i ert ombonade garage. Snart är ännu en vinter här och jag kommer frysa ihjäl!” så sa Kitty när jag sprang förbi berättade Svägerskan.

Jag tog mig ett snack med Kitty, men hon ville inte kännas vid det påstådda uttalandet.

”Kan ha varit att jag möjligtvis råkade sucka över hur länge du låter mig vänta här nu för tiden”, sa hon. ”Och att jag möjligtvis kan ha spekulerat i hur mycket snö det kan tänkas komma i år efter flera snörika vintrar. Dessutom är det ju redan väldigt mörkt nu på kvällarna. Och ganska ensamt här på parkeringen när du envisas att jobba jättesent. Men förstår inte hur hon kunde tolka det till det där, vad det nu var hon sa att jag sagt” sa Kitty. ”Lite oartigt att springa förbi så där, knappt heja utan bara springa förbi. Hade varit trevligt att slå av en prat så där på kvällen i min ensamhet.”

”Du är en bil” sa jag. ”Och svägerskan råkade ju bara passera dig, hon hade ju fullt upp med sin löpning, det hade ju pajat allt om du promt skulle stannat henne för en prat.”

”Ja, ja” suckade Kitty, ”jag kände mig ensam hur eller hur. Och dessutom tror jag visst att jag kommer frysa ihjäl i vinter när du sitter inne i värmen och jobbar.”

”Det bekymret tar vi då” avslutade jag.

Kommentarer inaktiverade.