Jag vet att han sover, men det känns ändå som han vill säga mig något

Försöker verkligen att inte ta det personligt, det gör jag. Försöker. 

Men när Kotten vägrade sova förmiddagslur, trots att hans mamma och pappa mycket tydligt talade om för honom att ”om du inte somnar NU så kommer du inte hinna sova innan vi måste åka” och han ändå valde att inte sova och han därför var aptrött lagom tills det var dags att ge sig iväg och därför blev extra arg när han skulle få bedövningssalva och plåster på inte mindre än fyra ställen på kroppen och sen under stor protest klä på sig ytterkläder, för att sedan somna i bilen innan vi hunnit lämna postnummerområdet, då är det svårt att föreställa sig att det här inte är personligt menat.  

 

2 liter kom det ut ur den lilla kranen. Det borde vara fysiskt omöjligt. 

Kotten utvecklade någon form av manlig förkylning under fredagen vilket gjorde att natten till idag blev en prövning. 

Men det är ju i prövningarna som man blir stärkta och Maken och jag lärde om varann att han föredrar segtjock, gulgrönt halvmeterslångt snor med slemdregel medan jag mycket hellre tar en bajsblöja då och då. 

På inrådan av sjukvårdsrådgivningen (svärmor) så pallade vi upp sängen med diverse litteratur för att Kotten kanske skulle kunna få lite mera luft. 

 
Och så idag var jag på Apoteket och storhandlade. Japp. Joråsåatte. Shoppade så mycket att de bjöd in mig som hedersgäst till personalens julfest senare i veckan. Eller inte. Men kunde var’t!