Mission completed – Tjejklassikern del 4

Då var jag i hamn. Tjejklassikern 2014. Fyra grenar. Fyra tjejer. Vilken känsla!

20140928-214708.jpg

Fick frågan för ett och ett halvt år sen, om att vara med. Tyckte det var ren idioti. Men sen. Hur svårt kan det vara? Jo, bitvis jättesvårt. Till exempel vasan. Det var en pärs. Men efter varje gren så nöjd. Idag knöt vi ihop påsen med Lidingöloppet 10km.

Hade ju fördel av att ha sett delar av banan igår och fått höra både Makens och kusin Andreas erfarenheter från loppet. Ett par informativa youtubeklipp gav dessutom bra tips på hur man skulle tänka i början av loppet.

Så sagt och gjort. Efter att ha hejat på Lillpysen som sprang 1,7km, var det dags för oss.

20140928-205713.jpg

Fick en plats långt fram, så när startskottet gick hängde jag på så gott det gick. Ann-Sofie och Åsa hade jag framför mig. Målsättningen med tävlingen var att behålla min hittills ständiga tredjeplats, eller – om allt kändes bra – kämpa om andraplatsen.

Hade svårt att beräkna vad som var rimlig tid. Hade 1:10 först som mål, men blev så osäker på benet att jag bitvis pratade om 1:20 och till och med 1:30. För ett år sen spang jag tjejmilen, platt asfaltsbana på 1:04. Men nu terräng.

20140928-211117.jpg

Men sen gick allt bra. Kände mig stark och höll ett hyfsat bra tempo. Klarade de första fem på under halvtimmen och tänkte att om inte Aborrbacken tar för lång tid, så kanske jag kan komma in runt timmen.

Sen sprang jag ifatt Åsa vid 6 km, tog mig runt första gången vid 7 km. Från 8 km klarade jag att ha henne bakom mig. Ända.in.i.mål.!!

Jag kom alltså tvåa i vårt gäng!!!! Weehoo! Med sju sekunders marginal till Åsa. 58:00 blev tiden, bara sex minuter efter Ann-Sofie och åtta minuter från att få silvermedalj och med det sagt behöver jag väl egentligen inte poängtera att jag är supernöjd med dags prestation.

Och med genomförd Tjejklassikern.

20140928-214324.jpg

Här kan du läsa om Tjejvättern och Vansbro tjejsim om du missat det.

Klar för start

Färdigrullad. Äten. Påklädd. Packad och klar. Tre timmar och femtio minuter innan start. Och Maken som alltid tycker jag är ute i sista sekunden…

Nu är det mental pepp och sen möte med tjejerna innan start som gäller. Har ni inget bättre för er en sådan här söndag går det utmärkt bra att följa mina stapplande steg i backarna både på webben och via sms-tjänst. Mitt nummer är 43437.

20140928-102206.jpg

Rekning och heja heja

Åh vilken spännande dag det blev idag!
Tjugo över ett startade Maken och övriga i startgrupp 6 Lidingöloppet 30km. Kusin Andreas och jag gjorde vårt bästa för att vara bra påhejare längs med tremilssträckan.

20140927-175441.jpg

På tre ställen fick vi tillfälle att heja heja på Maken. Han såg oförskämt pigg ut efter drygt fem kilometer, lite tröttare efter dryga tjugo och väldigt glad efter trettio.

Frugan är mycket stolt över hans prestation. Bra gjort!

Imorgon är det hennes tur.

20140927-175721.jpg

Det var kul när ni kom. Det var skönt när ni gick.

Ni vet den där sången That’s what friends are for, Rod Stewarts gamla dänga från 1980-talet? Den låten har liksom varit min signaturmelodi genom hela Tjejklassikern. Bara en väsentlig skillnad. Jag byter ut ordet ”friends” till ”kusiner”.

Tjejvasan: Min moster fick fint husera sin systerdotter ett par dagar medan mellanbrorkusin Daniel fick äran att lära sin Frökenkusin skidåkningskonstens alla regler. Eller i alla fall det mest basala, som hur man spänner på och av skidorna och hur man tar sig någorlunda framåt. När det väl var skarpt läge i februari öppnade storasysterkusin Magda sitt hem för alla oss fyra tjejer. Dessutom var både hon och moster tillstädes och hejade vid målgången. Underbart!

Tjejvättern: Här var egentligen inte kusinerna så inblandade, men Magda själv deltog, så vi hann ses en snabbis innan start.

Vansbro tjejsim: Än en gång slog Magda frikostigt upp sina portar för tjejerna och mig.

Och nu på söndag är det alltså dags för Lidingö tjejlopp och nu kommer inte lillebrorkusin Andreas undan. Det var mycket uppskattat att få boendeerbjudande från lillkusinen eftersom han och sambon bor på Lidingö. Smidigt värre. Me like.

Moster skickade dessutom bästa ramsan idag: Heja Ida sista milen, sedan blir det största smilen! Heja, heja, heja!
H.u.r. ska det kunna misslyckas på söndag med en sådan fantastisk ramsa i huvudet!

Mycket tacksam för mina engagerade släktingar!

Trollebo

Idag kom vi äntligen iväg till Trollebo som vi har pratat om i drygt tio år.

Det var mycket nostalgi från barndomen när pappa berättade flera av sägnerna och myterna som är om bygden: om gråtesten, om varför det alltid är ett byggprojekt igång på gården, om tallen, om den förfalskade kortleken och om varför kyrkan behövde slå ut en vägg för att göra ytterligare en ingång.

20140921-214243.jpg

Vi försökte hitta Alphyddan med, men när vi kom fram så visade det sig att den var riven. Synd.

20140921-214337.jpg
Kyrka med extra ingång.

Valbar

Kom tillsist till beslut, hoppade i mina finaste ballerina och hängde med Maken till vallokalen.

Där var det bra tryck och kö till både lappar och bås, trots att det hade lugnat sig mot förmiddagen berättade valförrättarna.

Blev nästan lite rörd när vi gick till vallokalen. Tänkte på vilket privilegium det är att få rösta. Helt fantastiskt! Inte alla länder som erbjuder den möjligheten.

20140914-172527.jpg

Jag är född i vågens tecken, jag säger ju det, jag är inte bra på att välja

Jag har a.l.d.r.i.g. varit så velig med vad jag ska rösta på som i år.

Tänkte jag skulle gå mest på magkänsla och hjärta den här gången, men för säkerhets skull gjorde jag valkompassen på Aftonbladet för att kolla om den stämde med mina inre organ. Det gjorde den.

Sen läste jag på fejjan om andra som var förvirrade och svaren de fått på sina inlägg. Då blev jag igen övertygad om vad jag tyckte. Så igår när jag gick och la mig berättade jag för Maken vad jag kommit fram till. Tre val, tre olika partier.

Vaknade imorse (tack och lov) och trodde jag visste vad jag skulle rösta på, sen såg jag på Nyhetsmorgon och läste lite på fejjan igen. Nu är jag ännu mer förvirrad än vad jag var för någon vecka sen. Nästan så det är ångestladdat bitvis.

Men det är väl bara att bita ihop och välja det man med hjärtat tror gör minst skada för flest antal personer. Sen vad den där skadan kan innebära och vilken grupp av människor man avser, det är där det blir krångligt igen…

Hipp hurra

I tisdags bjöds det på korvstroganof till middag i det Frökenska hemmet.

Husmanskost i all enkelhet. Inget speciellt kan tyckas, men den var specialbeställd dagen till ära av hushållets födelsedagsbarn. Sen dundrade gästerna in lagom till efterrätten, då det bjöds på lite sned, men god tårta och chokladbollar el grande.

20140912-064127.jpg