Inom synhåll

Nu har vi snart sommarlov, den här killen och jag. Ja, han har ju förstås alltid lov, den glidarn, men om två arbetsdagar ansluter jag.

Det har varit en häftig vår. Mycket kul har gjorts, men på lite för kort tid för att man verkligen skulle hunnit njuta. Fullt ut i alla fall. Förra veckan, som var elevernas sista hade vi: måndag – körslaget, tisdag till onsdag – hajk, torsdag – aktivitetsdag, fredag – skolavslutning.

Utökar vi och tittar på maj med, kan vi lägga till en bilresa till och från Sundsvall, toastmadama ett bröllop, cykla tjejvättern samt heja på Maken på plats under Göteborgsvarvet.

Ja, så där har det hållit på hela våren med roliga saker. Men det är dags för lov nu. Man kan inte ha kul jämt. Nu ska jag tillåta mig själv att göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt.

Det har jag förtjänat.

20140617-062240.jpg

Nyanländ

Nu är han här vår lille prins. Som vi har längtat. Han var beräknad att komma för någon vecka sen, men vi fick vänta lite extra på honom.

Han var tyngre än vi trott dessutom. Han väger nog nästan ett kilo mer än vi gissade på. Hullig och gullig.

Skriker gör han en del också förstås. När han är hungrig. När han vill ha sällskap. Men mest bara för att han vill ha uppmärksamhet.

Han anpassade sig snabbt här hemma efter hemkomsten. Äta. Sova. Gulla. Om vartannat. Och Maken och jag är världens lyckligaste att ha fått hem honom. Välkommen hem lille prins! Vi lovar att inte lämna bort dig mer i sommar. (Vet att vi inte kan lova dig något sådant egentligen, men läs inte det finstilta.)

20140609-205249.jpg
En stycken gödd katt.

Update

Var väl så att säga lite ömt både här och där igår. Mest där om jag ska vara ärlig. Som en i gänget så sant summerade det efter bajamajabesöket precis efter målgång Det var I.N.T.E. skönt att torka sig. Efter det avhandlades olika alternativ till nyss nämnda problem. Lufttorkning alternativt hårfön var två förslag som kom upp.

Men rumpan mår bättre idag. Tackar som frågar.

Tjejklassikern del 2 Vätternrundan

Tio mil. Fyra timmar och två minuter.

Det trodde jag aldrig. Så nöjd. Allt under fem timmar hade gjort mig nöjd idag, men jag kände mig stark och hade bra med energi i kroppen, så det var bara att ösa och hänga på tjejerna så gott det gick.

Och det gick ju. Fyra minuter efter Ann-Sofie och ett par sekunder efter Jeanette. Effektiv körtid 3:57:47. Åsa utmanades med en punktering efter ca fyra mil, men gjorde en väldigt bra upphämtning.

20140607-214037.jpg
Hela gänget. Hälften kvar av Tjejklassikern.

20140607-213703.jpg
Fullastade.

20140607-213713.jpg
Smidigt när man behövde något i bagagen, men Åsa löste biffen.

20140607-213838.jpg
I mål.

20140607-214919.jpg
Utsikt från Omberg när Ann-Sofie och jag väntade in de andra efter den branta stigningen.

20140607-215334.jpg
Välförtjänt.

Peace

Har fått det till mig att det visst ska ut och cyklas i helgen.

Har väl så att säga haft mycket kluvna känslor inför detta faktum eftersom jag har ett huvud som tycker en sak och ett ben som tycker en annan. Under merparten av träningstillfällena som givits under våren så har övriga kroppsdelar varit på huvudets sida, men trots detta så har benet på nåt vänster lyckats lägga in ett veto och vi andra har fått ge med oss.

Det har vid särskilda tillfällen även gråtits en skvätt över detta faktum. Hatar det faktum att jag vet att jag inte kan topprestera. Vill inte kunna skylla på något för att mitt resultat inte blev som jag hoppats på. Fast som Maken så klokt säger: det enda resultat du ska förvänta dig är att du tar dig runt.

Han är så klok. Visst det är han. Och jag vet att han har rätt. Men det var faktiskt inte förrän först igår vid tiohugget, i skymningen när jag fick för mig att börja justera på sadeln – för att sen inse att jag inte fick upp skruvarna och istället fick leda tillbaka cykeln och tänkte att det har ju funkat hittills så det får gå ändå – som jag ändå kände en längtan att hoppa upp på sadeln och njuta av ett långlopp. Jag har ju trots allt en ruggit snygg cykel.

Imorgon ska vi ha kul ihop, Lexa och jag.

20140606-191150.jpg