Gapa stort

Det där med att utmana mig själv för att utveckla mig till det bättre, fortsatte idag när jag tog mod till mig och gick till tandläkaren.

Eftersom min förra tandläkare var en elak torterare som tyckte jag var sjåpig när jag skulle laga ett hål och tandsköterskorna oförstående till att någon kan känna obehag vid röntgen, har jag helt enkelt låtit bli att gå dit. Varje år. Sen 2005.

Jag har lovat massor med människor att jag skulle ta tag i det.
Jag har lovat mig själv.

Men varje gång har det där hemska minnet av de där människorna ploppat upp och jag har struntat i att ringa.

Så för någon vecka tänkte jag att, nu är tiden inne. Jag samlade mod och ringde folktandvården här i Hålan. Men eftersom de inte var speciellt kundvänliga när ett vilset lamm väl hittat hem igen, avsade jag mig kontakten med dem och ringde istället en av de privata tandläkarna.

Och det var inte en dag för tidigt.

Maken till gulliga personal har jag aldrig stött på. Ingen som skällde på mig att jag inte undersökt tänderna på så länge. Om det ilade pausade de och frågade om det gick bra.

Jag fullkomligt dansade ut från praktiken. Tänk, jag som var så nervös innan.

20140122-153646.jpg

Vad blir det för mat?

Har i det sista haft en supersvacka vad gäller matlagning. Matlagning har verkligen inte prioriterats. Att laga mat har så att säga varit ett nödvändigt ont.

Men nu så. Nu är inspirationen tillbaka.

Idag blev det kycklingwok.

Hade en idé, kollade recept på nätet, gjorde om det till det jag hade hemma.

Urgott!

20140121-210520.jpg
Ja, det är julduken som ligger kvar. Fortfarande. Tjöta.

Challenge

Såg det här på Instagram häromdagen och det har hängt med mig sen dess. Det talade väldigt till mig.

20140118-224233.jpg

Så idag gav jag mig iväg till Nybro för att åka skidor. Det innebar en hel drös med utmaningar för fröken.

Jag. Skidåkning. Själv. Till ett ställe jag aldrig besökt.

Men jag genomförde det och jag är så mallig och stolt över mig själv att jag gjorde det.

20140118-224717.jpg

15,5 km blev det innan skoskavet från helvetet stoppade mig. Hade väl visserligen kunnat fortsätta lite till, för det gick trots allt rätt bra (bortsett från att det gjorde asont), men passade på att öva på att vara realistisk. Att fortsätta hade visserligen gett mig fler kilometrar, men betydligt sämre teknik. Bättre att åka igen någon annan dag.

Till något annat ställe kanske? För nu vet jag ju att jag klarar att ta mig an okända platser – även om jag inte känner mig speciellt bekväm med det.

20140118-225915.jpg
Utmanar’n.


Dagen i siffror
15,5 km
1h 56min
2 vurpor
1 nästanvurpa som räddades i sista stund
Ca 20 varv på kortisbanan, den enda som fanns

Stämning i spåret: mycket trevlig åkarna emellan. T.ex. inga sura miner trots att jag nästan tacklade två, blev förlåten på studs och när jag ramlade tjoade någon och undrade hur det gick.