Är vi framme snart?

Det där med att åka tåg, det kan jag nu.
Jag har nämligen på en åttadagarsperiod åkt tåg i ca tjugo timmar. Så fråga mig nåt bara, jag vet det mesta. Till exempel vet jag att snabbtågen får fortsätta att kallas snabbtåg trots att de är en halvtimma sena, till och med när de är en timma försenade refereras de som snabbtåg. Jag visste också att tåget till Rimforsa gick ifrån spår 5 i Linköping när en dam tog mig till hjälp tidigare idag.

Jag säger ju det, jag kan det här nu.

Visst. I början var det ju trevligt och så där, men efter sista bytet är.det.drygt. Speciellt när Telia inte vill kompensera att ingen av tågen har wi-fi, alternativt har fungerande wi-fi.

Tur att det är slutet av månaden då.

20131230-183215.jpg

Inte ens Maken vill ge mig lite medlidande. Fast Daniel hade nog också varit helt på hans sida. Det gäller ju att ta tillfället när det kommer, hade han nog tyckt.

20131230-185609.jpg

Born to ski

Det var ju dag två på intensivkursen i skidåkning igår och coach Daniel bestämde att vi skulle till Grönklitt och testa formen.

Och tur var väl det att jag fick se nåt annat än backarna på Lugnet, för annars hade jag nog blivit lite knäckt. Här var banorna mestadels i natursnö och nyspårade. Det var hyfsat flackt och mer likt Vasaloppsspåret, vilket ingjöt hopp.

Här gavs också mer möjligheter att testa att åka i fartställning, träna olika tekniker och öva på att åka ur och i spår.

20131230-143623.jpg

20131230-143637.jpg
Mer lättvallat i Grönklitt än på Lugnet.

Daniel tyckte faktiskt att jag var rätt duktig även om det mest frekventa som undslapp honom var: ”Foten längre fram!” alternativt ”Upp på tå!” En gång utbrast han dock ett hjärtligt ”BRAAAA Ida!!!” när jag någorlunda hittade rytmen i diagonalåket.

Så med bättre förutsättningar på alla håll och kanter fick jag chans att förbättra mig på ett betydligt effektivare och roligare sätt än i Falun. Två pass fick vi till i Grönklitt innan vi packade ihop och avslutade årets skidskola.

Så med 2,2 mil igår och 7 km i förgår är jag ju nästan uppe i tjejvasans längd. Fit for fight, med andra ord.

Nästan i alla fall.

T.A.C.K. till en fantastisk privatlärare, bra instruktör och ett roligt sällskap! Du är guld värd!

Statistik

Dagens första pass: 1h43min – 13,4km

Dagens andra pass: 1h15min – 9km

Antal vurpor: 1

Antal gånger Daniel vurpade: 1

Antal gånger jag bröt ihop: 1 (under andra passet, det gick över snabbt dock)

Produkter
Frukost: Herbalife F1 och örtdryck
Ca 1/2h innan vi kom iväg: Herbalife F1
Lunch: H24 Endurance
Efteråt: H24 Strength
I vattenflaskan: Liftoff (behövde nåt uppiggande att ladda med före och under)

Alla rätt

Nu svär jag lite i kyrkan, men jag har aldrig varit superduktig på att göra mina läxor genom åren.

Jag ger ju själv mina elever läxor varje vecka (jodå, det finns en pedagogisk tanke bakom), så därför, när coachen sa till mig idag att jag fick en läxa och jag egentligen bara ville gå och lägga mig, tog jag istället tag i det.

För elevernas skull.
Och för att göra kusin Daniel glad.
Men mest för min egen skull.

20131228-201340.jpg
Uppgift torka klister på mosters matta.

”Det g.å.r. lättare om du åker fortare” ”Nä det tror jag INTE”

Det där med skidor – det kan jag nu. Typ.

Jag menar det blir riktigt – r.i.k.t.i.g.t. – svårt att toppa idag när jag tränade tillsammans med eliten på Lugnet i Falun. För där var jag mitt bland flerfaldige Vasaloppsvinnaren Daniel Tynell och (troligtvis) hans bror och en hel del andra superduper talanger i varierade åldrar.

Inte för att jag handhälsade och presenterade mig med namn eller så, men jag har ändå känslan av att de hade full koll på mig. De skulle kanske inte känna igen mitt ansikte om vi sågs igen, men definitivt min rumpa som hade förmågan att mestadels peka uppåt medan resten av kroppen låg i en hög nedåt (alternativ utåt) varje gång de passerade.

På sista varvet dock, hade Daniel Tynell chansen att se hur jag ostadigt plogade mig ner för den stora svängbacken, utan att ramla. Hoppas han hann se mig. Jag var en syn för gudar vill jag lova.

20131228-173114.jpg

Dagen i statistik:

Tid i och kring spåret (inklusive vallning och toabesök): 4h

Effektiv skidtid: 1h54 min.

Avverkad sträcka på dessa nästan två timmar: 7,22 km

Antal gånger som vi vallade: 4

Antal gånger som vallningen gav resultat: 0
Otroligt dåliga förhållanden sas det av flera i spåret. Fröken ba: aha, så det är inte bara min undermåliga teknik som får skidorna att åka framåt och bakåt på samma bentag? (Väldigt bakhalt.)

Antal gånger Fröken NÄSTAN ramlade: 97 (OBS uppskattning), men nära skjuter ingen hare.

Antal praktvurpor då jag trodde jag skulle dö: Typ 10, tappade räkningen efter tredje.

Antal blåmärken: 2 på vänster skinka (stora)

Tålamodet hos kusincoach Daniel: omätbart.
Likt en ängel stod han där och sa ”bra” när jag tillslut lyckades bryta min passgång till det lite mer brukliga diagonala.
Fantastiskt prestation av honom!

20131228-174955.jpg
Blåbärssoppebelöning efteråt.

Produkter
Uppladdning: Herbalife F1 en timme före och lite senare en proteinbar.
Under träningen: Hydrate
Efter: Strength (Den satt fint!)

Mission impossible delrapport 1

Jo vars, tackar som frågar, resan går bra. Ingen eller inget har kommit till skada än så länge.

Jo, för det där med åka på skidorna när det väl beger sig är ett sekundärt problem. Dagens primära utmaning är att förflytta sig med all utrustning från punkt A till punkt B utan att förstöra allt för mycket eller att knocka någon av mina medmänniskor.

Det är svårare än man kan tro. Speciellt när jag inte har någon som helst relation med mina skidor. Vi är liksom inte d.ä.r. än. Ni skulle sett mig i Linköping, där jag stod och försökte se cool och laidback ut med mitt dryga tvåmeterspaket, medan jag i själva verket höll mina skidor lika avslappnat och naturligt som en barnlös tjugoplussare håller i en bebis för första gången.

Men det ordnar sig. Tror jag.

20131227-170919.jpg

Så länge jag slipper hålla ordning på dalskidan så finns det hopp

Håller på att packar här hemma. Fröken ska ju som några av er vet, åka på intensivkurs i längdskidåkning i Dalarna.

Själva kursen kommer min eminente kusin hålla i och inför min resa har vi hårdförhandlat om ersättningen. Är inte helt överens om det sista budet som kom igår.

20131226-234052.jpg

Maken å sin sida går här hemma och peppar mig med uppmuntrande ord som ”Förväntad dig inte att du är bäst.” Och ”tro inte att du kan med en gång.”

Schyrre. Tydligen känner han mig inte alls, eftersom jag har en glasklar inre bild av mig själv som Gunde Svans kvinnliga motsvarighet.

Eller är det just det att Maken känner sin fru väldigt bra. Kanske borde han skicka lite uppmuntrande sms till kusinen istället ”Ge inte upp bara för att hon står och lipar, det går över snart.” Eller nåt i den stilen.

Hur som helst. Jag packar.
Kisse motarbetar mig genom att dra ner mina grejer från sängen ner på golvet. Tror han hellre hade sett att jag stannat hemma.

20131226-234912.jpg

20131226-234920.jpg

20131226-234926.jpg

Grej of the day 24

Julafton.

Dags att öppna lucka 24.
Åh, vad spännande, vad kan det vara?

Klart att Fröken har sparat det bästa till sist.

LUCKA 24

Fun facts about Fröken: Jag har alltid rätt. (Joho. Fråga Maken.)

Förutom en gång då. Då trodde jag att jag hade fel, men det hade jag inte.

Skämt åsido. Klart jag har fel ibland. (Fast inte så ofta.) (Fråga mina elever.) (Eller gör inte det förresten.) Men jag är väldigt glad och tacksam för alla rätt som jag har haft. Till exempel i val av make.
Hus.
Jobb.
Vänner.

Nu öppnar vi inte fler luckor i år.

iDA-koden önskar er alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Grej of the day 23

LUCKA 23

Fun facts about Fröken: Jag kan rövarspråket.

Dodetot äror inontote sosvovårortot alololsos. Kokanon momanon inontote rorövovarorsospoproråkoketot äror momanon enon lolososeror.

Dessutom kan jag fortfarande det hemliga teckenspråksalfabetet som min lågstadiebästis och jag hade när vi var små.

Tycker för övrigt att andra språklekar och ordvitsar är väldigt kul. En som är drottning på ordvitsar är Knivlisa. Håll utkik efter rubriken ”Skämt folk inte skrattade tillräckligt åt”.

Själv hade jag ett sådant tillfälle för ett tag sen då Maken och Louise diskuterade 30-årspresent till hennes lillebror.

Maken: Men den där dildon du fick i 30-årspresent då? Den gillade väl han?

Louise: Ja, det skulle kunna bli som ett vandringspris.

Maken: Ja, han skulle nog bli snopen om han fick den.

Fröken: Du menar att han skulle bli snoppen om han fick den?