Ess i rockärmen

Som den entusiastiske bloggläsaren noterade stod det igår motion på schemat för Fröken och Maken. Och vi var ju inte sämre än att vi samlade våra krafter och genomförde det vi planerat.

När väl det var avklarat var vi som urvridna disktrasor. Hyfsat oförmögna att göra någonting alls låg vi i soffan och fantiserade om att bli bortbjudna på middag.

Plötsligt ringde telefonen.

”Hej det är Svägerskan. Vi kommer till er snart och vi har fika med oss.”

Helt okej tyckte vi.

Så de kom. Vi fikade och hade det trevligt.

20130428-145842.jpg

Men trots det så hade vi ju fortfarande inte löst vårt primära problem. Middag.

Ett par ledande frågor och ett erbjudande om medhavd sötpotatis så var dock middagen klirrad.

De är bra att ha den däringa svägerskefamiljen. Tack.

It’s a sign

Alla bloggare tjatade ända från mitten an januari om diverse vårtecken hit och dit. Själv höjer jag ribban nu och säger att detta, mina vänner, är banne mig ett sommartecken:

20130426-214329.jpg

De där tussarna var i.n.t.e. där förut. Och o.m. de var där så var de inte så däringa gröna och frodiga.

I den takten är hela uppfarten gräsprydd till midsommar.

IRL

Det blev ett par dagars tystnad här. Har du gråtit floder för det, ber jag naturligtvis om ursäkt.

Helt spontant blev det två dagar med betydligt minskad tid med iPhonen klistrad i näven. Det var inget planerat, eller något vad som vunnits/förlorats, utan grundade sig helt enkelt i att jag hade viktigare saker för mig i den riktiga världen.

Väljer att se det som ett sundhetstecken.

Börjar nog bli vuxen helt enkelt.