Jag var kall tidigare idag och skulle tända en brasa. Värmande och mysigt, tänkte jag.
När eländet självdött för tredje gången gav jag upp.
Uppdraget var meningslöst. Elden vägrade ju ta sig och dessutom hade ilskan höjt min temperatur till svettnivå. Vem behöver en brasa då?
Ingen brasa värmer också. Tydligen.
Hittade nyss Yves Rochers reklamtidning liggandes på köksbordet. Den har nog legat där ett tag, men nu blev det att bläddra lite. Fastnade på parfymsidorna, med tanken: V.e.m. köper parfym utan.att.veta.hur.de.luktar? Flaskan och innehållet i parfymen Evidence såg ju tilltalande ut, men det är ju lukt och inte syn man köper, tänkte jag. Jag skulle precis till att bläddra vidare då jag fastnade på den lilla rutan Prova doften här!
Eftersom jag i vissa lägen tänker snabbare än jag fattar, hann jag tänka Vad då här? innan det slog mig att den lilla rutan var ett litet smakprov på parfymen. Så jag drog lite med fingret i rutan och fick känna doften av hur innehållet på bilden framför mig skulle lukta. En ganska märklig upplevelse i sig det där med doftbilder, men hur som helst, parfymen luktade väldigt gott. Så jag gnuggade uppspelt vidare i den lilla rutan.
Kan sammanfatta det hela med att det ena ledde till det andra och nu sitter jag här med vetskapen av att jag just gnuggat min hals med en reklamtidning.
När jag lugnat ner mig lite slogs jag av tanken att detta borde ju vara något för matföretagen att ta efter. När de gör sina veckoutskick med reklamerbjudande så kan de t.ex. bredvid bilden på köttbullar i brunsås ha en liten ruta med smakexempel på hur varan smakar. Om man då är tveksam till om man vill köpa de där köttbullarna, för man vet inte om man kommer tycka om dem, kan man bara slicka lite i reklambladet och få svar med en gång. Mycket praktiskt om du frågar mig.
Middagstider i det Frökenska hushållet och idag serveras det…
Ja vad då? Vi kör en gissningstävling på det.
Fröken och Maken äter…
1. Pölsa
X. Koskit
2. Tacopaj med soyamjölspajskal som inte går att få loss från serveringsbesticken och därmed ser ut som en katastrof när det landar på tallriken.
Tävlingen är öppen till midnatt.
Gissa på!
Igår fortsatte vi vår matlagningsskola med makarna Strömblad. Och den jär gången var det vår tur att vara adepter i köket.
För ett tag sen skulle jag bjuda på en efterrätt här hemma som krävde apelsinklyftor utan skinn. Vi kan sammanfatta det hela med att det blev inte så mycket med de där klyftorna eftersom jag var totalt värdelös på att kränga av skinnet. Slutresultatet såg ut som om jag hade delat apelsinen på mitten och sen klöst ut innehållet med naglarna, så jag ringde Erica och sa: Lär mig! Så på den vägen var det att nu vi hamnat i deras kök och skulle lära oss att filéa en apelsin.
Två apelsiner senare var jag i teorin ett proffs på apelsinklyftsfiléer.
Som en bonus fick maken dessutom lära sig att göra pizzasallad. Hemligheten är tydligen att ha fasta, starka händer. Och tålamod.
Sen åt vi gott och hejade på fel låtar i Melodifestivalen. Och vips var klockan halv tre och det var dags att åka hem. Jo då, ni läste rätt. Moi vaken till halv t.r.e. Det är nåt märkligt med Strömbladarna som lurar bort pensionären i mig.
För andra fredagen i rad blev det fredagsmys med Louise, fast den här gången blev det Harrys burgare istället för hemlagat.
Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom allting.
Själv var jag chaufför och valde bland de alkoholfria drinkarna. Jag beställde en Leopard, inspirerad av min blus.
Leoparden var ett glas med juice. Med ett sugrör. Och lite is.
Skål.
Sen gick vi hem. Det är ju fredag. Gäspdagen, ni vet.
Alla Hjärtans Dag idag säger de.
Maken och jag firade först på var sitt håll. Jag med utvecklingssamtal i skolan och Maken med att skrapa modd inne i Hålan.
Kvart över sex fick det vara nog, så jag åkte hem till ett tomt hus och fortsatte solo-firandet med att bädda rent. Mitt undermedvetna var nog med och valde sängkläder för när lakanen väl var i, såg jag hur passande för dagen de var.
Sen kom äntligen Maken hem och dessutom hade han förberett middag tidigare idag. Till och med efterrätt blev det.
Mumma för själ och hjärta.
Hoppas ni har haft en bra dag!
Jag har min egen John Pohlman här hemma. Lika ofta som vissa kollar fejjan, lika frekvent surfar Maken på vädersajterna.
- Undrar om det kommer lite snö snart, mumlar han och knappar vidare på datorn och jämför YR med SMHI. Hoppas, hoppas, viskar han förväntansfullt, då blir det kanske lite härligt nattjobb med plogning och utlastning.
Senaste nytt på väderfronten.
Hej! Vi mår bra båda två.
Hälsningar Kisse och mattes plånbok
Där ligger han. Alldeles ovetande och tror att allt är som vanligt. Och det är det ju nästan.
Men imorgon är ingen vanlig dag.
För det är Kisses tandläkardag.
Hurra, hurra, hurra.
Vem som egentligen säger Hurra låter jag vara osagt, för varken Kisse, Maken eller jag kommer hurra imorgon. Precis. V.E.M. kan hurra när man måste fasta, åka i buren, sövas och operera ut tänder? tycker Kisse.
Maken och jag oroar oss mest för notan. Och att det skulle bli några komplikationer för Kissekatten.
Håll tummarna och kryssa fingrarna för att allt går bra imorgon.
Vek av in i skogen för att komma bort från trafiken på vägen, när vi var ute och gick. Föga visste vi att vi ändå skulle hamna på en högt trafikerad led.
