Brinn

Har jobbat två dagar efter lovet och stressnivån är redan hög. I natt var det en riktig skruttnatt, med bara ett par timmars sömn.

Verkar ju lovande.

Försöker varva ner och samla energi med sådana här fina solnedgångar som det var igår. Perfekta för promenader.

20130227-065648.jpg

Glasklart

Det slogs på stort i slutet av sportlovet då Fröken och Maken tog in på Glashotellet i Kosta.

Glaskonst för i runda slängar 90000 kronor på rummet, gympass, spabehandlingar, drinkar och god mat.

Mumma för själen helt enkelt.

20130223-213646.jpg
Glasbaren.

20130223-213724.jpg
Vilken fin tulpan ni har köpt.

Tant brun, tant grön och tant gredelin

När Maken och jag gifte oss för drygt tre och ett halvt år sen köpte vi ett par murgrönor som vi klippte sönder och använde som bordsdekoration. Väldigt tjusigt blev det om du frågar mig.

Resterna av de stackars blommorna som fick offra sina fina, gröna tentakler förbarmade sig min ömma moder över. De tar sig snart, sa mamsen och planterade ihop växterna och gav dem den kärlek som just murgrönor behöver.

Nästa gång vi kom hem var plantan större och frodigare än tidigare.
Vill ni ha med den hem? undrade mamma, men vi tackade nej på grund av platsbrist.

Och så där fortsatte det ett par år. Växten växte. Mamma erbjöd oss den. Vi tackade nej. Men sen hände något.

Vi.köpte.hus.

Och rätt som det var, en gång när päronen var på besök, hade de murgrönan med sig. Lika grön och frodig som den hela tiden varit.

Växten fick sin plats i vårt hem och jag kom oftast ihåg att vattna den. O.f.t.a.s.t. som sagt.

Vad har hänt med den?! utbrast modershjärtat med förskräckt röst och pekade på det som tidigare sett ut som murgrönor vanligtvis gör, när hon och papsen kort därpå besökte oss igen. Öh, ja, öh, alltså, jag HAR vattnat den. Alldeles nyss. Typ. stammade jag.

Ska jag hjälpa dig och klippa den? erbjöd sig mamma och gick lös på det knastertorra eländet som helt nyligen varit så grön och skön. Den tar sig snart igen!
Och jag ger den en extra liten vattenskvätt,
deklarerade pappa. Tack för det, sa jag och skrev upp i mitt mentala komihågblock att jag skulle vattna de skrumpna resterna som förr var en murgröna.

Och jag försökte verkligen. Det gjorde jag. Till och med Maken försökte. Vi vattnade den. Oftast. Men det är kört. Jag vet det. I’m sorry.

Drygt tre och ett halv år hos morsan.
Knappt tre månader hos Fröken.
Förlåt.

20130221-181621.jpg
Tragiken personifierad.