Familjefest

Man får så många naturupplevelser när man joggar i terräng.

Sniglar till exempel.

Glupskare varelser får man leta efter. Äter vad som helst eller vem som helst.

Verkar precis som att direkt när snigelbebisarna fötts vrålar de: HUUUUUNGRIIG!!
Och snigelmamman blinkar födselsvetten ut ögonen och fräser: FÖRIHILVEDDE! (med danskt uttal), klämmer ut ett par snigelknyten till och deklarerar: Maten är serverad!
Var på alla syskon, pappor, släkt, vänner och grannar hugger in på läckerheterna som mamman levererat.

20120731-231047.jpg

20120731-231132.jpg
Gäller att födas först i kullen, annars kan det vara.

Lars hjärta Kim

Lördagen bjöd på ett vackert Skånebröllop i Tåstarps kyrka. Det var nämligen dags för Lars, kusin nummer tre, att gifta sig med hans Kim.

20120730-132807.jpg

Det var gemytligt, välsmakande och festligt som sig bör och alla lät sig väl bjudas.

Själv är jag barnsligt förtjust i sådana här tillställningar eftersom det väcker så många glada minnen från Makens och mitt bröllop.

Till exempel så passade jag på att använda mina egna bröllopsskor och smyckena jag bar på vår vigsel. Det blir så sällan man klär upp sig så mycket att man får användning av dem.

Men när jag ville ha på mig bröllopsklänningen (som man annars ALDRIG använder) med motiveringen att det var ju ett BRÖLLOP vi skulle på, sa Maken stopp.

20120730-133919.jpg

20120730-133929.jpg

20120730-133940.jpg

20120730-134042.jpg

20120730-134052.jpg

Från rockande till stapplande

Precis som Egoina var jag och Maken en sväng på Helsingborgsfestivalen med Lillebror och Sambon, fast vi var på fredagen istället och såg Top Cats rocka på scenen.

20120730-125549.jpg

När vi själva diskret vickat på rumpan medan vi imponerat sett på hur en medelålders tanta fetägde på bugg blev det en tur till öltältet.

Därifrån följde vi Björn Rosenströms framträdande, och DET mina vänner, nu snackar vi finkultur. I alla fall om man ska tolka samlingen i öltältet som kunde varenda fras i varenda låt. Så trots att ljudet var kasst sjöng de närmsta fem hundra med så att jag tydligt uppfattade varje stavelse.

Ska väl motvilligt erkänna att jag kunde refrängen till tre av låtarna, nämligen Ragnar, Yxan och Lurad. Jag har ju trots allt en bror som laddade ner denna nationalsamling av klassiska mästerverk till papsens jobbdator på pastorsexpeditionen som vi lånade med jämna mellanrum i unga dar.

Avslutningsvis stapplade Jerry Williams in på scenen och drog av ett par låtar, men själva var vi fullt upptagna att skämta om hans ålder. Roligast blev det när vi spekulerade i om han ställt rullatorn vid sceningången och en man i pensionsåldern vid sidan av oss protesterade att Det där var inte snällt!

Då kände den yngre generationen att det var dags för kebab.