Årets lista

Då mina vänner! Dags att summera året 2011.

Årets…

Händelse – Min 30-årsdag.

Fest – Mustaschfesten hos Teza.

Kariärsteg – När min förra rektor sparkade ut mig och det ena ledde till det andra och plötsligt fick jag fast jobb i skolan istället.

Hundraåring – Farmor så klart. Bra jobbat farmor.

Byte – Flytten från blogg.se-bloggen till idakoden.se. Inte en dag för tidigt. Och ni följde med. Tack.

Film – Harry Potter. Äntligen fick man veta hur det slutade. Fast det visste jag ju redan eftersom jag läst boken. Men ändå.

Aktivitet – bakningen inför mitt trettioårskalas med 30 olika kakor. Blev lite less efter det på både kakor och bakning.

Mysigaste – Stufvenäs-helgen som Maken fixade i 30-årspresent.

Fulaste – Tavlan från mamma och pappa.

Dvd-box – Mentalist och Big Bang Theory. Vi plöjer allteftersom cdon levererar och myser i soffan tillsammans.

Sorgligaste – När våra vänner meddelade att de ska separera. Vi lider. Med er och för er.

Charmtroll – Stella. Så söt. Så go. Så kapabel att äta gigantiska muffinsar.

Bajsattack – Koflocken som i princip demolerade mors och fars sommarstugeträdgård.

Man – Maken så klart. Jag är verkligen gift med en urfin man.

Läsare – Årets läsare är ju givetvis du! Tack för du tittar in här och bryr dig om vad som händer med mig, Maken, Kisse och Kitty. Vi önskar dig Gott Nytt Bloggår!

Misslyckad förberedelse

Maken tog med mig på en spa-behandling idag.

Jag förberedde mig innan och hoppade i bikinin så att det skulle gå smidigt i omklädningsrummet. Slog en kik nedåt innan jag drog på mig byxorna. Övervägde möjligheten att få en manlig terapeut och fixade undan den minimala bikinilinjen. Just in case. Man vill ju inte verka luden.

Gick glad och len till min avtalade tid och hoppade upp på bordet. Det var en kvinnlig terapeut, men det kändes ändå skönt att jag var lite förutseende. Jag skulle inte ha tofflorna på mig och jag tackade min lyckliga stjärna att jag helt nyligen filade fossingarna. Men.då.slog.det.mig.

B.E.N.E.N.

Herre min tid. Hur kunde jag glömma att raka benen?!

Generad låg jag på britsen och kände hennes mjuka händer massera min 3-dagarsstubb. Först på ena benet och sen på andra.

Jag valde att inte kommentera det faktum att mina vader var sticksiga, utan låg och försökte intala mig att hon måste ha varit med om värre.

Det.måste.hon.ha.varit.

Om inte annat så fick jag vara först. Inget att göra nåt åt. Hon fick i alla fall rejält betalt.

Då får man klara av lite ludna ben.

Språkstörning

Det har hänt igen.

Det händer varje gång. Och nu var det dags igen.

Unskyld, sa jag till tjejen jag råkade krocka med på stan. En, to, tre, fire, fem, seks, räknade jag när jag sprang upp för trapporna.

Jo för vi har träffat norrmän och min språkstörning gör sig påmind igen. Norska fraser som en gång var automatiserade då jag bodde i Norge kommer tillbaka och det spelar ingen roll att jag är svensk och tjejen jag krockade med är svensk. Det kommer ändå ett unskyld istället för ursäkta. Det är en störning jag har utvecklat och som aktiveras efter lite norskprat.

Men nu när Maken är med så pratar jag mer och mer svenska istället, för att stackarn inte ska vara helt lost. Men det gör min störning ännu värre då jag istället häver ur mig svorsk-meningar som får språkintelligenta att vilja gå under jorden.

Men det är lugnt. Jag vet att det går över. I alla fall till påsk.

Det finns inte på kartan

Maken och jag körde en sväng med Kitty idag.

Det gick jättebra tills vi tog fel avfart redan i inledningsfasen. Sen.var.det.kört.

När vi försökt följa kartan i iPhonen ca en timme och känt hur sprickan mellan oss som äkta makar växt sig påtagligt stor, beställde vi en betal-gps-tjänst med en talande tant från Telia.

Tanten talade tydligt och lugnt om för oss att ”om 30m ta höger. Ta höger.” och vi följde lydigt efter. Så kom vi plötsligt till en tunnel och tanten försvann och lämnade Maken och mig till att själva gissa vilken avfart vi skulle ta, vilket resulterade i att när vi såg ljuset i tunneln sa tanten åt oss att omedelbart göra en U-sväng, vilket i sin tur gjorde att vi på nytt var inne i tunneln och hej moment 22!

När vi kört fram och tillbaka i tunneln ca 6 gånger och på nytt verkligen testat vårt förhållande och vårt tålamod mot tantens ”gör en U-sväng” hade vi i alla fall lokaliserat vår slutdestination och efter ytterligare 2 vändor i tunneln lyckades vi skita i Teliakärringen och på eget bevåg hitta fram. I alla fall nästan. För om man får gå fem kvarter till fots gills det väl ändå?

Hundra bast

Gårdagen bjöd på ett hundraårskalas som hette duga. Eller som ett av kusinbarnen uttryckte det efter allt gott vi ätit: ”Detta är nog den bästa annandagen i mitt liv!”

Farmor å sin sida var hyffsat på hugget och det var först efter att vi läst upp telegrammet från kungen som farmorshjärtat nickade till en liten stund, men vem kan klandra henne, det är ju häftiga grejer att fylla hundra.

Det var fler än kungen som ville uppvakta farmor, hon fick otroligt många fina blommor. Och många vänner som var på kalaset, men som Mimmi förklarade det: ”Hon har ju haft lång tid på sig att skaffa så många vänner.” Så.sant.så.

Men finast var ändå när kalaset började närma sig slutet och kusinbarnet kröp upp nära, nära farmor och satt där en lång stund och bara höll henne i handen. Gammal och ung. Fyra generationers skillnad. Ett åldersspann på 93 år.

Och farmor som var så trött tidigare under festen piggnade till och ville inte åka hem. ”Kan jag inte få stanna?” Klart att du fick.

Och Maken, som inte kunde vara med på festen, har lovat på hedersord att vara med på 110-årskalaset. För det lär det ju bli. Vi är seglivade i våran släkt.

100 och en dag

Ett sånt här formulering kanske jag bara får skriva en gång i livet? Hoppas givetvis på fler tillfällen, men det är ju inte så vanligt med 100-åringar.

Imorgon blir det århundradets kalas!

20111225-213802.jpg

Jul i vårt hus

Julafton blev en sån där skön och avslappnad tillställning som vi hoppades på.

Julsång. Julmat. Julklapp. Julljus. Julgröt. Julpowernap. Julgodis. Julprogram.

20111225-181740.jpg

Ingen gick hungrig från bordet.

20111225-182034.jpg

Och när Lillebror sedenligt delade ut julklapparna visste Vovve att det fanns ett till honom.

20111225-182451.jpg

20111225-182646.jpg

20111225-183145.jpg

Men mycket vill ha mer, så när det var Makens tur att öppna sitt paket (stureost, en favorit hos min man) så var Vovve villig att hjälpa till.

20111225-183022.jpg

Sen satt vi mätta och nöjda och päste resten av kvällen. I sann julaftonsstil.