Det var kul när ni kom. Det var skönt när ni gick.

Ni vet den där sången That’s what friends are for, Rod Stewarts gamla dänga från 1980-talet? Den låten har liksom varit min signaturmelodi genom hela Tjejklassikern. Bara en väsentlig skillnad. Jag byter ut ordet ”friends” till ”kusiner”.

Tjejvasan: Min moster fick fint husera sin systerdotter ett par dagar medan mellanbrorkusin Daniel fick äran att lära sin Frökenkusin skidåkningskonstens alla regler. Eller i alla fall det mest basala, som hur man spänner på och av skidorna och hur man tar sig någorlunda framåt. När det väl var skarpt läge i februari öppnade storasysterkusin Magda sitt hem för alla oss fyra tjejer. Dessutom var både hon och moster tillstädes och hejade vid målgången. Underbart!

Tjejvättern: Här var egentligen inte kusinerna så inblandade, men Magda själv deltog, så vi hann ses en snabbis innan start.

Vansbro tjejsim: Än en gång slog Magda frikostigt upp sina portar för tjejerna och mig.

Och nu på söndag är det alltså dags för Lidingö tjejlopp och nu kommer inte lillebrorkusin Andreas undan. Det var mycket uppskattat att få boendeerbjudande från lillkusinen eftersom han och sambon bor på Lidingö. Smidigt värre. Me like.

Moster skickade dessutom bästa ramsan idag: Heja Ida sista milen, sedan blir det största smilen! Heja, heja, heja!
H.u.r. ska det kunna misslyckas på söndag med en sådan fantastisk ramsa i huvudet!

Mycket tacksam för mina engagerade släktingar!

Kärleksförklaring till coachen

Två dagar. Jag kan inte föreställa mig hur jag hade varit utan de där två dagarna.

Just då, de där första milen – skitslut och förbannad. Nu, med lite mer tid och mil i benen – lite mindre slut men fortfarande rätt förbannad.

Det är inte lätt att vilja vara kung på nåt i.n.n.a.n. man lärt sig något. Tydligen finns det inga genvägar.

Utan dig hade jag aldrig kunnat fixa det här. Jag är fortfarande kass, men jag märker när jag gör rätt och fel. Att du tvingade mig att lyfta på skidorna gjorde att jag idag till och med klarade att trampa lite i vissa svängar som krävde det. Dessutom ramlade jag bara två gånger på 16,6 km.

Dina två dagar med pepp och instruktioner är verkligen ovärderliga för mig.

Born to ski

Det var ju dag två på intensivkursen i skidåkning igår och coach Daniel bestämde att vi skulle till Grönklitt och testa formen.

Och tur var väl det att jag fick se nåt annat än backarna på Lugnet, för annars hade jag nog blivit lite knäckt. Här var banorna mestadels i natursnö och nyspårade. Det var hyfsat flackt och mer likt Vasaloppsspåret, vilket ingjöt hopp.

Här gavs också mer möjligheter att testa att åka i fartställning, träna olika tekniker och öva på att åka ur och i spår.

20131230-143623.jpg

20131230-143637.jpg
Mer lättvallat i Grönklitt än på Lugnet.

Daniel tyckte faktiskt att jag var rätt duktig även om det mest frekventa som undslapp honom var: ”Foten längre fram!” alternativt ”Upp på tå!” En gång utbrast han dock ett hjärtligt ”BRAAAA Ida!!!” när jag någorlunda hittade rytmen i diagonalåket.

Så med bättre förutsättningar på alla håll och kanter fick jag chans att förbättra mig på ett betydligt effektivare och roligare sätt än i Falun. Två pass fick vi till i Grönklitt innan vi packade ihop och avslutade årets skidskola.

Så med 2,2 mil igår och 7 km i förgår är jag ju nästan uppe i tjejvasans längd. Fit for fight, med andra ord.

Nästan i alla fall.

T.A.C.K. till en fantastisk privatlärare, bra instruktör och ett roligt sällskap! Du är guld värd!

Statistik

Dagens första pass: 1h43min – 13,4km

Dagens andra pass: 1h15min – 9km

Antal vurpor: 1

Antal gånger Daniel vurpade: 1

Antal gånger jag bröt ihop: 1 (under andra passet, det gick över snabbt dock)

Produkter
Frukost: Herbalife F1 och örtdryck
Ca 1/2h innan vi kom iväg: Herbalife F1
Lunch: H24 Endurance
Efteråt: H24 Strength
I vattenflaskan: Liftoff (behövde nåt uppiggande att ladda med före och under)

Alla rätt

Nu svär jag lite i kyrkan, men jag har aldrig varit superduktig på att göra mina läxor genom åren.

Jag ger ju själv mina elever läxor varje vecka (jodå, det finns en pedagogisk tanke bakom), så därför, när coachen sa till mig idag att jag fick en läxa och jag egentligen bara ville gå och lägga mig, tog jag istället tag i det.

För elevernas skull.
Och för att göra kusin Daniel glad.
Men mest för min egen skull.

20131228-201340.jpg
Uppgift torka klister på mosters matta.

Så länge jag slipper hålla ordning på dalskidan så finns det hopp

Håller på att packar här hemma. Fröken ska ju som några av er vet, åka på intensivkurs i längdskidåkning i Dalarna.

Själva kursen kommer min eminente kusin hålla i och inför min resa har vi hårdförhandlat om ersättningen. Är inte helt överens om det sista budet som kom igår.

20131226-234052.jpg

Maken å sin sida går här hemma och peppar mig med uppmuntrande ord som ”Förväntad dig inte att du är bäst.” Och ”tro inte att du kan med en gång.”

Schyrre. Tydligen känner han mig inte alls, eftersom jag har en glasklar inre bild av mig själv som Gunde Svans kvinnliga motsvarighet.

Eller är det just det att Maken känner sin fru väldigt bra. Kanske borde han skicka lite uppmuntrande sms till kusinen istället ”Ge inte upp bara för att hon står och lipar, det går över snart.” Eller nåt i den stilen.

Hur som helst. Jag packar.
Kisse motarbetar mig genom att dra ner mina grejer från sängen ner på golvet. Tror han hellre hade sett att jag stannat hemma.

20131226-234912.jpg

20131226-234920.jpg

20131226-234926.jpg