3 days of X-mas

Så blev det jul i det Frökenska hushållet.

I år började vi hemma hos Svärmor och svärfar den tjugotredje tillsammans med Svägerskan och bihangen. Pysarna har nu den perfekta åldern för att spela lite roligare spel som är lite mer utmaning även för vuxna. Lillpysen deklarerade dock med sin mest bestämda röst efter att jag vunnit, att nu var det hennes tur att vinna. Jag svarade med min mest bestämda röst att jag tänkte i.n.t.e. lägga mig. Sen fick jag förklara vad det innebar och sen spelade vi. Lillpysen vann.

Gott julbord hann vi ju också med så klart. Och sen paketöppning. Vi vuxna hade dragit ner ännu mer i år på våra paket, men pysarna fick allt sin beskärda del.

20141225-111953.jpg
Glada och v.ä.l.d.i.g.t. snälla barn.

20141225-112002.jpg
Svägerskan efter att hon öppnat alla sina paket…

På julafton var Maken och jag hemma. Bara hemma. Åh vilket bra beslut det var! Bara lufsa hemma och i princip inte göra någonting.

20141226-210352.jpg
En promenix hanns med på förmiddagen.

Svärmor kom lagom till Kalle och sen dukade vi upp ett eget julbord. Första julen i huset. Mysigt värre. Rätt som det var fick vi dessutom se ett par snöflingor dala utanför fönstret. Stämningsfullt.

20141225-112012.jpg

Juldagen for vi till Skåne för att fira med Päronen, lillebror och sambon. Inte så mycket till paket, men desto mer mat. Och kyla. Plötsligt var det nästan -10 grader. Skönt att få uppleva lite vinter på riktigt.

20141226-205415.jpg

20141226-210614.jpg

Nu summerar vi julbordsperioden till totalt sex stycken exklusive restätande. Jag börjar bli sugen på tacos.

Midsommar. Eller ”Nu vänder det” som någon pessimistisk själ ALLTID ska påpeka.

Precis som alla andra i vårt avlånga land firade Fröken midsommar igår. I vanlig ordning hölls hela spektaklet hos Svärmor och Svärfar med Svägerskan och Svågern och ett gäng gemensamma vänner. I år hade dessutom Louises Andreas uppgraderats från provanställning till fast sällskap. Trevligt. :-)

Maken hade dagen till ära matchat skjortan med både bordsduken och drickat.

20140621-225101.jpg

Jag påminde Svägerskan lite glatt häromkvällen att inte glömma nåt i år, eftersom Svärmor och jag fick rycka ut förra året och åka hem till dem och hämta lunchpajen som stod kvar på deras köksbänk. Givetvis visade det sig i år istället att det var Fröken som hade nypotatisen kvar hemma i kylskåpet när det var dags att laga lunch. Typiskt. I övrigt skedde inga större missöden. Jo, kanske det där med att vi lät Kimmen få tillgång till nagellacket och målade både här och där. Lillpysens naglar, ett par av Makens fingrar och sin egen näsa.

20140621-221226.jpg

Kimmen blev för övrigt tårögd över det mesta. Enligt egen utsago. Det blev en del glidtacklingar med. Men sånt får man räkna med.

20140621-223912.jpg

Sen dansades det. Alla anslöt innan vi ens hann yppa obligatorisk närvaro. Plus i kanten för det engagemanget. Det var prästens lilla kråka och raketer och diverse annat och så chockade jag de församlade med min egen version av rörelserna till ”så här gör pojkarna var de står och var de sitter och var de går…” Storpysen skrattade så jag trodde han skulle gå av på mitten ett tag. (Tur det är sommarlov så han inte berättar för knoddarna i skolan allt dumt som jag gör.)

Svägerskan gav sig in i vattenkriget och ungarna blev så förvånade att hon fick väcka dem ur paralyseringen med illvrålet: Men spriiiiiiiiiiing dååååå!!!

Vi lekte lekar också. Inget konstigt, bara helt normala saker som paketinslagning i par och sockletning med strut. Svågern och jag behöver visserligen öva upp hastigheten på hur man slår in presenter, men å andra sidan så har Maken och Louise lite att lära av oss när det gäller det estetiska.

20140621-222218.jpg

Det var summa summarum en av de bästa midsomrar vi firat enligt mitt tycke. Uppehåll HELA dagen, god mat i mängder och massor med trevligt folk.

Längtar redan efter en repris nästa sommar!

20140621-223855.jpg

Speed

Det blev av sina naturliga orsaker mycket vila på schemat idag. Det tar på krafterna att hänga med Zlatan.

Nåja. Hur som helst var det framåt kvällningen bjudet till middag hos Svärmor. Där åts det med stor förtjusning och sen skulle det grillas marshmallows.

Maken och Svägerskan tog en var (lite osäkert hur Maken definierar en däremot) och sen var sockerchocken igång. Tänk er Ross och Monica i det där avsnittet av Vänner då det är en nyårsfest och syskonen har en gemensamt koreograferad dans.

Efter att ha sett vad jag sett idag, tror jag banne mig att Maken och Svägerskan är något på spåren.

Avståndstagande

Det var ju alldeles perfekt väder till att ta sig en cykeltur idag. Tänkte ta mig en runda runt grannbyarna, vilket skulle bli ca 2,4 mil, eventuellt skulle jag förlänga rundan lite.

Och det var just den tanken som slog mig när jag passerade sista samhället innan det var dags att svänga tillbaka hemåt förlänga.rundan.lite.

Framför mig såg jag vägskälet där jag skulle hålla höger, men istället fortsatte jag rakt fram mot nästa håla och tänkte hur långt kan det va? Eller rättare sagt så långt kan det väl ändå inte vara?

När jag passerat sista chansen att gena genom skogen, var det bara att trampa på.

Och jag trampade och trampade. Och trampade och trampade.

Efter totalt tre mil var jag äntligen framme i den där andra hålan. Då hade jag dessutom passerat kommungränsen för länge sedan. Räknade snabbt ut med hjälp av vägvisaren att jag hade lika långt kvar innan jag var hemma.

När jag rullade in hos Svärmor stannade mätaren på 4,8 mil. Sen väntade jag hem dem och bad om skjuts resten. Kände att det fick räcka med den sträckan.

I alla fall för idag.

20130712-230459.jpg

Gästbloggning: Vart tog vägen vägen?

Hej alla vänner av Idakoden,

Svägerskan här. Jag har fått den stora äran att gästblogga och tänkte passa på att berätta om mitt söndagsäventyr.

Söndag lika med långpass (och nej, inte ett sådant man mäter med utan ett sådant man springer). Fråga vilken inbiten löpare som helst och du får samma svar, söndag lika med långpass…

Alltså gjorde jag mig redo på förmiddagen för dagens genomkörare. Som vanligt är det lite knivigt med logistiken, men just denna dag skulle jag bli avsläppt utanför Lilla samhället och via skogsvägar ta mig hem till föräldragården. Under tiden skulle min andra hälft (eller bihang som Fröken brukar namnge honom) ta sig till sina svärisar och invänta mig där.

Eftersom det var många år sedan jag tog mig den tänkta vägen senast så hade jag för en gång skull mobiltelefonen med mig, det har jag aldrig annars. Man vet ju aldrig vad som händer liksom.

Första kilometrarna gick galant, solen sken och jag kände väl igen vägarna. Det fina med att springa långpass är att målet för dagen är att vara ute länge, inte springa fort. Alltså kunde jag ta tillfället i akt att fota lite när spännande föremål dök upp! Van vid min fars stabila och rejäla jakttorn i trä, fascinerades jag storligen av denna variant.

20130409-123510.jpg

För det första undrar jag hur man försäkrar sig om att inte ramla ned (om man mot förmodan tar sig upp överhuvudtaget). För det andra (och viktigast av allt); var sjutton packar man upp frukostfikan?? För det vet väl alla älgjägare att frukostfikan med varm choklad och äggmacka är det bästa på hela jaktdagen. Finns det en flygplansbricka att fälla ut? Eller får man hissa upp en fikakorg som står redo nedanför tornet? Och till sist, hur kommer man ned när benen har somnat och låst sig i ett läge? Nej, tacka vet jag jakttorn med skrivbordsstolar, gärna plats för två stycken och gott om möjligheter att sätta fram termosar, mackor och kanelbullar!

Efter att ha begrundat detta en stund fortsatte jag några kilometer till. Sedan började jag få svårt att hitta och hamnade på en ”återvändsgata” (=en skogsväg som slutade på ett hygge). Kunde dock roa mig med att kolla in denna skylt som stod ett femtiotal meter framför en jättehög mast.

20130409-123802.jpg

20130409-123924.jpg

Undrar exakt VAD som kan tänkas falla ned?

Det var ju bara att springa tillbaka till huvudvägen och testa andra hållet, vilket visade sig vara mer lyckat. Ända tills jag kom till en t-korsning med den värsta skogsvägautostrada jag någonsin sett. Här har någon haft storhetsvansinne tänkte jag och funderade på om jag skulle svänga vänster eller höger. Inget håll kändes egentligen klockrent och jag kände definitivt INTE igen mig. Försökte väcka liv i telefonen men dålig täckning ute i ingenstans gjorde att gps:en tyckte att jag var i Lilla samhället fortfarande. Ingen hjälp där alltså. Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag testar höger. Efter några hundra meter kom jag ut på ett enormt hygge och såg hur denna väg slingrade sig fram över hygget. Kände ännu mer att detta är inte rätt, misstänkte att jag var i närheten av landsvägen och tänkte att så fort jag såg industribyggnader så skulle jag vända. Japp, där såg jag byggnaderna, det var bara att vända, springa tillbaka och testa andra hållet. Sprang glatt någon kilometer då jag till min stora förvåning såg… Ta da: industribyggnader! WTF, jag var omringad! En t-korsning och jag har undersökt alla tre möjligheterna, vart tog vägen vägen liksom? Tänkte bedrövat att jag måste ha tagit fel långt tidigare, men jag hade ju varit så säker!

Då såg jag till min stora glädje att det var någon som hoppade in i en bil och kom körande mot mig i en blå pickup. Jag stannade denna okände man och frågade om han visste vägen via skogen till byn. Eh, han förstod knappt svenska, tittade frågande på mig och pekade bort mot landsvägen. Ja, det hade ju jag också räknat ut, men jag ville ju ta mig via skogen, det var ju poängen med hela äventyret, att slippa lite asfalt.

Jag tänkte först testa en nyanlagd väg bort från byggnaden men då mannen i bilen också valde denna väg, stannade jag, tryckte lite på telefonen (gps:en visade denna gång att jag var i grannbyn sådär 7 km bort), och så fort bilen försvann ur synhåll vände jag och sprang fort tillbaka längs autostradan. Skit samma i att långpass ska gå långsamt, nu ville jag hem så fort som möjligt och helst undkomma denna potentiella förgripare.
Ja, jag vet, fördomar, men man blir lite nojig när man är ensam mitt ute i skogen…

När jag såg industribyggnaderna igen så pustade jag ut och fortsatte de sista kilometrarna längs med landsvägen hem till föräldrarna. Nästan 18 km och en timme och 50 min senare var jag äntligen framme.

Värsta hejaklacken var samlad: Fröken med Maken, mina föräldrar, Bihanget och Lillpysen. Fick till och med peppning med fyrhjulingen sista upploppet!

Snacka om att fikan som plockades fram smakade fantastiskt gott! Jag beklagade mig lite att jag faktiskt inte hade hittat rätt hela vägen och att jag inte förstod vart jag sprungit fel. Far min frågade om jag hade sett en liten ynklig skogsväg ungefär rakt fram i t-korsningen? Jo, sa jag, under sista språngmarschen förbi hade jag faktiskt sett en igensnöad helt orörd väg. Jaha, sa min kloke far, hade du tagit den lilla skogsvägen så hade du haft 75 meter till våra marker och kommit fram precis dit du hade tänkt!

Men vad gjorde det, jag fick till årets roligaste träningspass och fick säkert minst 3 km längre sträcka än om jag hittat rätt :-)

Och vem vill inte umgås med dessa skönheter:

20130409-124319.jpg

Skorna alltså (även om benen är helt OK också, he he).

Tack och hej leverpastej!

Lillejul

Det firades en dag i förväg med Makens familj. I vanlig ordning var det förväntan i luften, gran, paket och mängder av mat.

När det ä.n.t.l.i.g.e.n. blev dags att dela ut paketen förvandlades pysarna till nissar och stod för paketutdelningen.

20121223-232123.jpg

Innan efterrätten ställde jag mig på vågen.

20121223-233304.jpg

Jag tolkade beskedet ”Low” som att det var okej med efterrätt. Man vill väl inte vara underviktig heller.

Jag vet hur det blir om 30 år

Det har som sagts firats i helgen i dagarna två.

Svärfar som nyligen passerade 60 blev bjussad på en övernattning på Rimforsa Strand. Där bjöds det till allas behag på Afternoon tea, badstubadning och fyrarätters middag i trevlig miljö.

Alla som träffat min Svärfar vet mycket väl att han utseendemässigt inte kan svära sig fri från faderskapet till min Make. Vad jag däremot fick erfara under helgen var andra likheter de delar.

Som det där att mitt under pågående finmiddag börja fantisera och drömma om morgondagens frukost.

20121118-201130.jpg
Morgondagens frukost motsvarade gårdagens drömmar.