Hej då farmor

Idag var vi och tog farväl av farmor.

En av mina kusiner spelade ett fint stycke på fiol först. Sen var det jag. Bred dina vida vingar och Amazing Grace skulle jag framföra. Jag var lite nervös, det var ju länge sen jag spelat och jag var lite orolig hur det skulle gå när jag var känslomässigt påverkad av situationen. Men det gick bra och det var kul att få spela för farmor en sista gång. Det hade hon uppskattat.

Det var en fin stund där i kyrkan. Stämningsfullt. Och pappa prästen sa så fina ord om farmor. Det enda som besvärade mig lite var att ljusstakebenen såg ut som spindelben.

20140220-234411.jpg

Efteråt hjälptes vi kusiner åt att bära farmor och kistan till graven.

Där ligger nu lilla farmor bredvid farfar. Drygt trettio år fick han vänta på farmor, men nu är de återförenade i himlen.

Hej då farmor! Hälsa farfar!

20140221-000242.jpg

Ett hundra två och lite till

Har tänkt mycket på livet nu i eftermiddag. Och på döden.

Igår hörde jag att vartannat barn som föds nu förtiden kommer bli över hundra år. Hundra. Det är länge.

Farmor blev 102 år.

102 år och en och en halv månad.
Hon hade inte den minsta avsikt att bli hundra, men hon hängde i.

Tills idag.

102 år och en och en halv månad. Sen gick farmor vidare.

20140205-212413.jpg
Sov gott lilla farmor.

Det här skrev jag för tre år sen. En hyllning till min farmor, när hon var dålig där en period.
Och här kan du läsa om hundraårspartajet som vi hade för två år sen.

Hundra bast

Gårdagen bjöd på ett hundraårskalas som hette duga. Eller som ett av kusinbarnen uttryckte det efter allt gott vi ätit: ”Detta är nog den bästa annandagen i mitt liv!”

Farmor å sin sida var hyffsat på hugget och det var först efter att vi läst upp telegrammet från kungen som farmorshjärtat nickade till en liten stund, men vem kan klandra henne, det är ju häftiga grejer att fylla hundra.

Det var fler än kungen som ville uppvakta farmor, hon fick otroligt många fina blommor. Och många vänner som var på kalaset, men som Mimmi förklarade det: ”Hon har ju haft lång tid på sig att skaffa så många vänner.” Så.sant.så.

Men finast var ändå när kalaset började närma sig slutet och kusinbarnet kröp upp nära, nära farmor och satt där en lång stund och bara höll henne i handen. Gammal och ung. Fyra generationers skillnad. Ett åldersspann på 93 år.

Och farmor som var så trött tidigare under festen piggnade till och ville inte åka hem. ”Kan jag inte få stanna?” Klart att du fick.

Och Maken, som inte kunde vara med på festen, har lovat på hedersord att vara med på 110-årskalaset. För det lär det ju bli. Vi är seglivade i våran släkt.