Kisse

Min fina Kisse. V.å.r. fina kisse. Vår Hampus.

Det är tomt nu. 

Jag kommer sakna hur du dreglar när du njuter och har det bra. Hur du alltid kryper alldeles för nära ansiktet när du vill gosa och att man inte hinner väja för dina nysningar. Hur du plötsligt får ett flom och drar iväg. Hur man är tvungen att gömma presenter för annars tuggar du sönder presentsnörena. Hur du alltid är till lags när vi ska hjälpa dig med något även om du inte tycker om det. Hur du ibland, speciellt nu på slutet, är för snäll för dit eget bästa.

Jag kommer sakna de där stunderna när du hoppar upp i sängen och ligger kvar länge. All glädje och kärlek du har bidragit med i vår familj. Alla bilder, filmer, sånger, blogginlägg och historier du har inspirerat till.​
Jag kommer sakna hur nyfiken du alltid är. Hur vi ibland får leta efter dig och hittar dig längst inne i garderober. Eller i skåp. Eller ute på fönsterbläcket. Att du väljer de mest märkliga sovplatser och hur du snöar in på olika sovplatser i olika perioder. Att en plastpåse kan vara en lika uppskattad sovplats som en mjuk soffa. 

Jag kommer sakna hur den där lilla tassen vilar mot min kind när du ligger på mitt bröst. Hur högt du spinner så att jag måste höja ljudet på tv:n. Hur pratig du är när du är hungrig, glad eller bara sällskapssjuk. Hur gott det är att snufsa dig på hjässan. Hur mysigt det är att peta dig mellan trampdynorna och du spretar så gott med tårna. Hur dina morrhår krullar sig på ena sidan och hur mjuk din päls är. Hur du njuter när jag kammar dig.  Hur det killar i näsan av all din päls.

Jag kommer sakna din roll i vår familj. Hur du fyllt vårt tomrum och längtan efter en Kotte. Hur din kärlek har glatt oss och hur vi känt oss älskade. Hur du har tröstat mig när jag varit ledsen eller sjuk. Hur du alltid har påmint oss om att du är viktigare än både tv, tidning eller mobiler. 

Det är verkligen tomt utan dig. 



Jag saknar dig. V.i. saknar dig. 

Vi kommer sakna dig länge till. 

Tack för vi fick låna dig så länge, älskade Hampus. Nu ska vi packa om saknaden till fina minnen. 

Det var trevligt, det gör vi om tyckte Kotten

Det har varit nyår i det Frökenska hemmet och som seden bjöd fick vi även i år komma hem till Svägerskan och co för en välregisserad nyårstillställning. Fjärde året i rad för oss och vad gäller Kotten så var det premiär. 

 

Kotten har ju hajat det här med mat. Goda grejer är mina grejer, resonerade han och tiggde friskt att få äta sig mätt på välkomsttilltuggen. Sen klämde han i sig hela sin förrätt i sällskap av oss vuxna, tvingades leka lite själv eftersom storkusinerna lekte med de andra stora barnen, för att sedan tigga mat från storbarnen som fick huvudrätt en liten stund före vuxenbordet.   

 

När sen huvudrätten kom ansåg han sig tämligen mätt. Och trött. Kasta mat på golvet är en hemlig signal för det, så det blev pyjamasen på. Sen höll han tappert ut till kvart i tio då vi beslöt oss för att tacka för oss och lämna festen. 150 meter senare sov han gott. 

Väl hemma kunde Maken och jag, i sällskap av Kisse, äta efterrätten i lugn och ro, som Svågern så omsorgsfullt sett till att vi fått med oss. Mumma!

Trevligt att ni firar med mig, för en gångs skull, tyckte Kisse som fått vara själv de senaste 13 åren. Sen tittade vi på grannarnas fyrverkerier och förundrades över att Kotten troligen skulle kunna sova sig igenom en bulldozerattack.