Begreppsuppfattning

Vi har snart haft Kotten i fyra månader. Galet vad tiden går fort, men samtidigt känns det som vi haft honom i en evighet. 

Han anpassar sig fint och förstår allt vi säger. Det är mer vi själva som har lite problem med begreppen. Alltså det där med att komma ihåg vem man är matte till och vem man är mamma till är faktiskt inte det lättaste. Höjden av förvirring var dock någon av de första dagarna då vi råkade göra kattens lockljud till Kotten när vi ville att han skulle komma. 

Nä, men annars går det ju bra, förutom när man ska prata om kvinnan som varit mormor till Svägerskans pysar i dryga 11 år, och plötsligt ska omnämnas som Farmor istället. Eller när vi är hos min mamma och pappa och man ska komma ihåg att de plötsligt heter mormor och morfar.  

Det är inte lätt. 


Omotiverad bild på sonen i pappans knä i farfars traktor. Tror jag. 

 

Päronhäng

I vanlig ordning gick sommaren väldigt fort. För egen del har jag njutit i princip non stop varenda dag. Har hunnit med ett par dagar hemma hos päronen. 
Mamma och jag fotade lite hemikring. 

 

En dag var himlen så himla dramatisk.  Riktig drama-queen, för det blev inget särskilt av det sen. 

  

Vi plockade blommor och satte på farmor och farfars grav.

 

Ett antal svamprundor hann vi med. 

  

Fantastiska rosor hemma på gården. 

 

I augusti samlade vi ihop oss och åt kräftor tillsammans, Lillebror och Sambon, päronen, Maken och jag.  

  

Efter mycket surplande och knäckande hos oss alla hade vi budgivning om pappas macka. Tydligen var den ovärdelig och inte till salu. 

Avslutar med sommarens finaste bild. Tänk att de här två hängt ihop så länge!

 
 

Två gånger är en gonggong

I år fick visst jag vara med och springa Viktorialoppet. Ja, det är ju förstås ingen som har hindrat mig förut, men förra året rehabade jag inför Lidingöloppet och det var ju klokt att stå över då. För två år sen sprang jag, men det var nog femte året i rad som jag var på plats. Och i vanlig ordning var det i sällskap av de eminenta Svägerskan och Svågern. Även i år låg vi över på Strand Hotell. 

  
Loppet gick bra, tackar som frågar. Började alldeles för snabbt vilket höll på att bräcka mig, men lyckades ändå hålla någorlunda jämn fart genom alla nio kilometrarna. Slutade på 47:40 vilket ger en snittid på 5:17/km vilket är riktigt bra för att vara fröken. Har ju inte sprungit så mycket efter Drottning Margaretaloppet i maj, då jag haft känning i en ljumske, men i onsdags kändes det bra. Första loppet där jag dessutom faktiskt kom i mål före Maken. Synd bara att han inte kunde göra sig helt rättvis med tanke på sin onda rygg. Men han var glad ändå, han fick ju äntligen springa!

Efteråt träffade vi nästan alla Makens kusiner med respektive på Svärfars sida och efter lite eftersnack där och sen dusch på hotellet, så blev det Papa Blå i vanlig ordning. (Note to self: 2 nachos, 2 pizzor, 1 snitzel och 1 lamm (myntasåsen var ingen höjdare))

Dessutom vann både Svägerskan och jag på våra nummerlappar. Lyckat på alla sätt och vis helt enkelt. 

   

 

Är vi framme snart?

Det där med att åka tåg, det kan jag nu.
Jag har nämligen på en åttadagarsperiod åkt tåg i ca tjugo timmar. Så fråga mig nåt bara, jag vet det mesta. Till exempel vet jag att snabbtågen får fortsätta att kallas snabbtåg trots att de är en halvtimma sena, till och med när de är en timma försenade refereras de som snabbtåg. Jag visste också att tåget till Rimforsa gick ifrån spår 5 i Linköping när en dam tog mig till hjälp tidigare idag.

Jag säger ju det, jag kan det här nu.

Visst. I början var det ju trevligt och så där, men efter sista bytet är.det.drygt. Speciellt när Telia inte vill kompensera att ingen av tågen har wi-fi, alternativt har fungerande wi-fi.

Tur att det är slutet av månaden då.

20131230-183215.jpg

Inte ens Maken vill ge mig lite medlidande. Fast Daniel hade nog också varit helt på hans sida. Det gäller ju att ta tillfället när det kommer, hade han nog tyckt.

20131230-185609.jpg

Grej of the day 12

LUCKA 12

Fun facts about Fröken: Jag är inte bara en dålig förlorare jag är även en dålig vinnare.

Eller ibland i alla fall.

Som förra veckan när vi körde tävlingsrace på crawlkursen (tre och tre) och jag kom sist e.v.er.y. frikkin’ gång och jag var lagom glad, då sa läraren att det var dags för sista racet och Fröken gick verkligen – VERKLIGEN – all in. Och.jag.kom.tvåa.

Och där vid bassängkanten när jag inser att jag spöade i alla fall en, så utbrister jag ett triumferande HA HA! (visserligen sagt med betoning som i ta-da! men ändå.) Lyckades dock svälja mitt IN YOUR FACE! så är nog inte helt omöjlig att ha att göra med.

Han tror att han känner mig utan och innan

Jag: Nä, jag hann inte.

Maken: Vaddå, hann inte?

Jag: Nä, men klockan var helt plötsligt mycket mer än vad jag trodde, så jag fick lite bråttom, så jag hann inte.

Maken: E.r.k.ä.n.n. att du satt i soffan och bloggade och glömde titta på klockan?

Jag: NÄ, gjorde jag i.n.t.e. 

Maken: (Tittar flinande på mig som om jag vore Hålans största lögnare.)

Jag: (Med ett tonläge i närheten av falsett) Faktiskt!

Maken: (Tittar bort men flinar misstänkt likt någon som inte tror det någon annan nyss har sagt, men som inte vill verka besserwissig genom att hävda motsatsen)

Jag: (Typ falsett) Faktiskt! … (Lite tystare. Typ normal röst. Möjligtvis något mumlig.) Jag satt på toa och spelade Candy Crush.

Ett hundra

Nådde nyss bana 100 på Candy Crush Saga. Borde jag ha en fest? Utlysa allmän flaggdag? Skutta över fälten och vråla ut mina bedrifter?

Vid närmare eftertanke är nog det enda rätta för mig att skriva in mig på en avvänjningklinik.

20130325-192512.jpg
Milestone.

Testpatrullen testar

Vi hade varma mackor-fest här hemma ikväll och inbjudna gäster var Svägerskan och hennes bihang. Pedagogiska som vi var hade vi dukat upp allt och sen var det upp till var och en att göra sin egen kombo.

Jag vill ha makrill och ananas, sa Lillpysen.
Det var en udda kombo, sa vi.
Du kan få en macka med makrill och en med ananas och ost, sa mamman.
Jag vill ha ananas, sa Lillpysen.
Och ost, sa mamman, och makrill och ost på den andra.

Sen gjorde vi vuxna våra goda mackor, men Lillpysen hade tydligen sått ett litet frö hos Svägerskan.

Makrill och ananas var inte så gott, konstaterade Svägerskan, sakligt under måltiden. Inga smaker som gifte sig där inte.

Vi ba, Bra, då vet vi.

20130311-210312.jpg

What’s up?

Det blev en trevlig helg för både fröken och Maken, då det på lördagen vankades återträff med frökens kompisar hemifrån. Den här gången lät vi dessutom de respektive halvorna följa med och bortsett från ett bihang som fick lämna återbud på grund av sjukdom var vi alla tillstädes. Sist vi lyckades samla alla på samma tillställning var när Maken och jag gifte oss, för tre och ett halvt år sen. Inte så ofta vi hänger alla på en gång nu för tiden, med andra ord. Men desto trevligare när vi väl få tillfälle att ses.

Hur som helst. Fröken och Maken var värdar och lyckades utspisa elva pers sittandes vid vårt matsalsbord, som med två iläggsskivor förvandlats till ett monsterbord på 3,4 meter. (Jösses, var sammanfattningen här hemma på fredagskvällen, när vi fått i skivorna. )

Sen var det givetvis mycket skratt och skoj och catching up sen sist. Och så rundvisning i huset så klart.

En very najs heldag vill jag påstå. Tack för det tjejer och killar!

20130310-162314.jpg
Barnstol.

20130310-162349.jpg
Inspektion av östkustens kust.