Diktator

Alltså, jag ville bara bajsa. Det var morgon, vi hade precis gått upp. Det var snart dags för frukost. 

Var sak har sin tid. 

Men att mamman i huset behöver ett par minuters egentid på morgonkvisten är tydligen inte förhandlingsbart. Dock lyckades jag förhandla bort att ha sagostund med Kotten i knäet, men att inte ge ryggmassage när han stod på badrumsvågen mycket noga uträknat så att jag skulle nå honom, var uppenbarligen för mycket begärt från min sida. 

Som sagt. Jag ville bara bajsa. 

 

Festligt

Det är kallt. Vi har snö. Jag tyckte inte att vår son skulle frysa. Det var anledningen. Han skulle inte behöva frysa i fortsättningen och jag försökte tänka enkelt och logiskt. Så jag köpte ett par tjocka strumpbyxor till honom. Långkalsonger med inbyggda strumpor, typ. Fast det heter strumpbyxor. 

Jag köpte svarta. Det fanns färgglada med prickar. Men jag valde de svarta långkalsongerna med inbyggda strumpor. 

Men Maken vägrar låta sig luras. Du har köpt kalasbyxor till vår son, hävdar han.  

 

Det var trevligt, det gör vi om tyckte Kotten

Det har varit nyår i det Frökenska hemmet och som seden bjöd fick vi även i år komma hem till Svägerskan och co för en välregisserad nyårstillställning. Fjärde året i rad för oss och vad gäller Kotten så var det premiär. 

 

Kotten har ju hajat det här med mat. Goda grejer är mina grejer, resonerade han och tiggde friskt att få äta sig mätt på välkomsttilltuggen. Sen klämde han i sig hela sin förrätt i sällskap av oss vuxna, tvingades leka lite själv eftersom storkusinerna lekte med de andra stora barnen, för att sedan tigga mat från storbarnen som fick huvudrätt en liten stund före vuxenbordet.   

 

När sen huvudrätten kom ansåg han sig tämligen mätt. Och trött. Kasta mat på golvet är en hemlig signal för det, så det blev pyjamasen på. Sen höll han tappert ut till kvart i tio då vi beslöt oss för att tacka för oss och lämna festen. 150 meter senare sov han gott. 

Väl hemma kunde Maken och jag, i sällskap av Kisse, äta efterrätten i lugn och ro, som Svågern så omsorgsfullt sett till att vi fått med oss. Mumma!

Trevligt att ni firar med mig, för en gångs skull, tyckte Kisse som fått vara själv de senaste 13 åren. Sen tittade vi på grannarnas fyrverkerier och förundrades över att Kotten troligen skulle kunna sova sig igenom en bulldozerattack. 

 

Gott nytt år

Det försiggår nyårsförberedelser här i det frökenska hemmet. Kotten målar fyrverkerier (med risk för att det är det närmaste han lär uppleva det i år) och jag har pimpat tånaglarna med glitterlack. Nu hoppas jag bara att värdparet ser till att värma huset ordentligt så barfota är det enda alternativet.  

  
  

Som om vi alltid haft det så

Alltså, hur annorlunda har inte livet blivit den sista månaden? 

Plötsligt med buller och bång var Kotten här och sprider numera ut sitt bohag, traskar runt i morsans gympadojor och med hörselskydden på som om det vore det mest naturliga i världen. 

Och det är ju det.  Det mest naturliga i världen. 

Är så tacksam att jag får vara med om det här.