Växtvärk

Växt som växt. Här hemma bevattnas alla växter av Kotten. Spelar ingen roll om det är penséer på trappan, tomatplantor i krukor eller en frodig maskros i grusgången. Allt får en skvätt vatten. 

Med andra ord har jag två val: Antingen rusa före Kotten och rensa bort allt ogräs ELLER luta mig tillbaka och beskåda hur allt växer och frodas. 

Lär ju lätt bli alternativ två. 

Göteborg 2016

Igår var det Göteborgsvarvet och det föll sig så udda att det endast var jag och Svågern som skulle springa i år. Svägerskan lyckades dra på sig en ond fot och Maken har också haft en del skavanker det sista året, så de fick stå över. Det passade ju förvisso rätt bra för då kunde sonen leka med Svägeskan och pappan och dessutom heja på lite längs med banan och sen möta oss i mål. 

I år var loppet tredje gången gillt för mig. För två år sen var jag anmäld, men mitt i rehab och Tjejklassikern, så Varvet fick avstås. Förra året sprang jag varvet för första gången, fast i Åsas namn. För att inte behöva ställa mig sist i år när jag äntligen skulle springa i eget namn så sprang jag seedingslopp i Växjö i september förra året. Det gick ju bra, så igår placerades jag i startgrupp 10, med start 14:21. 

Pirrig som alltid innan och med höga förväntningar på mig själv. Förra året sprang jag på 2:07, i år ville jag fixa 2 timmars-gränsen.

Bra väder. Ibland sol, men mest svalt och lite mulet. Bra uppladdning med mat, dricka och shake. Prolong i vätskebältet. Det kändes bra. Jag hade bra förutsättningar. Visste att jag var tvungen att snitta 5:39 för att klara 2 timmar. Låg bra till ända till 17km, där var det trångt och det var svårt att hålla motivationen uppe när man fick sicksacka. Så mycket lättare att känna sig trött när det inte flyter på riktigt. Kämpade dock på fast jag så hur klockan sprang iväg. 

På upploppet stod svägerskan och gormade att jag skulle öka om jag ville klara 2 timmar. Jag som trodde det var kört. Kutade på som tusan. Min egen klocka stannade på 2:00:01. Officiell tid blev exakt 2:00:00, så får väl vara nöjd. Minsta möjliga marginal att misslyckas på. 

Nästa halvmara sätter jag under 2. Då ska jag ha min etta först.