Två gånger är en gonggong

I år fick visst jag vara med och springa Viktorialoppet. Ja, det är ju förstås ingen som har hindrat mig förut, men förra året rehabade jag inför Lidingöloppet och det var ju klokt att stå över då. För två år sen sprang jag, men det var nog femte året i rad som jag var på plats. Och i vanlig ordning var det i sällskap av de eminenta Svägerskan och Svågern. Även i år låg vi över på Strand Hotell. 

  
Loppet gick bra, tackar som frågar. Började alldeles för snabbt vilket höll på att bräcka mig, men lyckades ändå hålla någorlunda jämn fart genom alla nio kilometrarna. Slutade på 47:40 vilket ger en snittid på 5:17/km vilket är riktigt bra för att vara fröken. Har ju inte sprungit så mycket efter Drottning Margaretaloppet i maj, då jag haft känning i en ljumske, men i onsdags kändes det bra. Första loppet där jag dessutom faktiskt kom i mål före Maken. Synd bara att han inte kunde göra sig helt rättvis med tanke på sin onda rygg. Men han var glad ändå, han fick ju äntligen springa!

Efteråt träffade vi nästan alla Makens kusiner med respektive på Svärfars sida och efter lite eftersnack där och sen dusch på hotellet, så blev det Papa Blå i vanlig ordning. (Note to self: 2 nachos, 2 pizzor, 1 snitzel och 1 lamm (myntasåsen var ingen höjdare))

Dessutom vann både Svägerskan och jag på våra nummerlappar. Lyckat på alla sätt och vis helt enkelt. 

   

 

Knoddfika

Vi tänkte höra om vi får komma och hälsa på dig? undrade några knoddar ur sexan som ganska nyligen slutade.  

Visst gick det för sig, så i söndags kom tre glada tjejer. Kisse fick så klart mest uppmärksamhet, men det var inget som han klagade över. Sen fikade vi och spelade trädgårdsyatzy innan det var dags att vinka av dem. 

Tack för besöket tjejer! 

  
   

Lillpysen 7 år

Årets födelsedagspresent blev en upplevelse för Lillpysen tillsammans med Maken och mig. Som vanligt överarbetade jag inte alls födelsedagskortet som levererades med biljett på kalaset i förra veckan.  

 
Ikväll var det alltså dags. Duran och Mollans allsångsshow på Kalmar Slott. Plockade upp tjejen på fritids under eftermiddagen och höll på att få med mig några extra barn därifrån, för det är ju jättekonstigt att jag som är lärare på samma skola, bara kommer och hämtar ett barn och åker på kuligheter med. 

Av logistiska skäl tog pysen och jag bussen hemifrån vårt och det var ju spännande bara det. Lite matsäcksintagande i bussbytespausen blev det och jag fortsatte den inslagna vägen att lära pysarna allt jag kan. Dagens nya ord (apropå att det blåsiga vädret och att vi var klänningsklädda) blev — troschock

Lagom till showen anslöt Maken.  

    
Det var ju allsång och Lillpysen fick förtjust sjunga i micken två gånger. 

   
Det var en nöjd tjej som följde med hem efter att alla barnen dessutom fått ta del av skatten.