Rivigt

Nä men jag skulle bara gå en sväng. Eller en runda. En runda är längre än en sväng, så en runda skulle jag gå. För att få lite distans på rundan tänkte jag gå genom skogen här hemma. En sväng kan man gå längs med vägen, men ska man gå en runda så blir det rätt jobbigt att gå längs med vägen hela tiden på grund av all trafik. 

Så jag gick till skogen (som en kort sväng långt dit ungefär), gick in i skogen, in på skogsbilvägen, tog mig över översvämningen och vidare in på  stigen. Över lite grenar, lite sly, mera sly, ett par rejäla träd och sen syntes inte stigen något mera. Chansade åt ett håll, gick vilse ett tag, höll krismöte med mig själv där beslut togs om att inte bryta ihop, lyckades med logiskt tänkande och öronens hjälp hitta tillbaka. 

Uppskavd och riven på benen men glad över att känna igen mig. Så det blev ingen runda. Det blev en halv runda, en och en halv sväng ungefär. 

Nu blir det aloe på benen.  

 

Midsommar á la 2015

Egentligen räcker det med den här bilden för att förklara hur årets midsommar tedde sig. 

 

Men trots spöregn från minut ett då vi började, så blev det en rätt trevlig tillställning i år igen. Samma folk och liknande mat, ett vinnande koncept helt enkelt. 

I år skyllde vi på vädret och skippade midsommarstången, varpå ungarna i gänget blev så besvikna att de tog saken i egna händer. Lite gravlikt, men vi lät inte det lägga sorti på stämningen, utan dansade glatt ett par varv. 

I år slog vi på stort och drack champagne och firade att vi nästa år blir en extra vid bordet.  

       

Som vanligt var det trevligt värre, ungarna lekte klockrent och minttun flödade. (OBS, enbart hos de vuxna) Eller flödade… Vi hade fem flaskor på bordet, men i alla fall fyra med oss hem igen. Louises norrman blev i alla avslutad. Efter en sex år lång följetong gjordes en gemensam insats av några i gänget. Måtte han vila i frid och aldrig mer få för sig att återuppstå. Ett trevligare alternativ till norrmannen var dock Jeanettes rabarberlikör. Söt och god. Passade fröken perfekt. 

   

Kvällen avslutades med fotbollsmatch, där vi myggälskade var publik, sen upplöstes sällskapet och tackade för i år. Lika lyckat som vanligt! Tack alla fina vänner!

Nu är det dags igen min vän

Sexorna avvinkade och banden klippta. Tre år med kottarna gick snabbt. Tre fina år summa summarum. Lite vemodigt att städa ut sig ur klassrummet. Har ju trots allt ”bott” där i tre år. Bra belägenhet nära personalrummet, vilket är praktiskt eftersom jag tenderar att glömma hälften av mitt material när jag går på lektion. 

Men det ska bli riktigt, riktigt, riktigt skönt med sommarlov nu. 

 

Välstädat och nyrensat.

  

Tomt och ödsligt.

 

Grattis alla mammor!

I helgen har jag firat både mammas födelsedag och morsdag. Dessutom var mormor på plats så vi rev av henne med på en gång.  

Väl hemma övade vi lite extra på att fira morsdag. Nästa år räknar jag iskallt med att Maken och kotten går parad med ballonger och hemmagjorda hyllningsskyltar. Ev sjunger de även en egenskriven låt. 

 

Väldigt långtbortiväck. Typ Knäckebröhult. 

Besökte Louisen Kristi himmelsfärdsfredagen när det bjöds till klämdag och ledigt. Det var väl på tiden kan tyckas, men till mitt försvar bor hon numera sjukt långt bort. 

För att göra resan extra spännande gav jag mig iväg med en kvarts tank i Kitty och utan plånbok. Tack och lov kom jag på det lagom tidigt för att kunna göra en extra liten omväg runt mina päron för att låna lite pengar. Hade blivit jobbigt att gå de sista milen annars. 

  

Väl framme hade vi mycket prat att ta igen. Om livet i allmänhet och så där. Skönt med nära vänner. Trots att man varken setts eller hörts på ett bra tag, så tar man bara vid där man slutade.