Sju jordsnurr

Alltså ni anar inte hur mycket jag älskar den här mannen. Min finaste vän och trygghet. Som aldrig köper blommor, men har ett tålamod som en Gud, älskar mig trots att jag fiser ibland så han hör, som skojar, kramas, dansar, fixar, stöttar och bara är helt underbar. 

13,5 år tillsammans och idag på dagen gifta i exakt 7 år. 

För att hylla min man extra mycket, läser jag instagramkontot Assholesonlines inlägg och inser ännu mer vilken fantastisk Make jag har hittat. Kunde inte haft mer tur. Men det är kanske så som de säger, Kaka söker Maka. 

Tack för att du är min Kaka. 

Kisse

Min fina Kisse. V.å.r. fina kisse. Vår Hampus.

Det är tomt nu. 

Jag kommer sakna hur du dreglar när du njuter och har det bra. Hur du alltid kryper alldeles för nära ansiktet när du vill gosa och att man inte hinner väja för dina nysningar. Hur du plötsligt får ett flom och drar iväg. Hur man är tvungen att gömma presenter för annars tuggar du sönder presentsnörena. Hur du alltid är till lags när vi ska hjälpa dig med något även om du inte tycker om det. Hur du ibland, speciellt nu på slutet, är för snäll för dit eget bästa.

Jag kommer sakna de där stunderna när du hoppar upp i sängen och ligger kvar länge. All glädje och kärlek du har bidragit med i vår familj. Alla bilder, filmer, sånger, blogginlägg och historier du har inspirerat till.​
Jag kommer sakna hur nyfiken du alltid är. Hur vi ibland får leta efter dig och hittar dig längst inne i garderober. Eller i skåp. Eller ute på fönsterbläcket. Att du väljer de mest märkliga sovplatser och hur du snöar in på olika sovplatser i olika perioder. Att en plastpåse kan vara en lika uppskattad sovplats som en mjuk soffa. 

Jag kommer sakna hur den där lilla tassen vilar mot min kind när du ligger på mitt bröst. Hur högt du spinner så att jag måste höja ljudet på tv:n. Hur pratig du är när du är hungrig, glad eller bara sällskapssjuk. Hur gott det är att snufsa dig på hjässan. Hur mysigt det är att peta dig mellan trampdynorna och du spretar så gott med tårna. Hur dina morrhår krullar sig på ena sidan och hur mjuk din päls är. Hur du njuter när jag kammar dig.  Hur det killar i näsan av all din päls.

Jag kommer sakna din roll i vår familj. Hur du fyllt vårt tomrum och längtan efter en Kotte. Hur din kärlek har glatt oss och hur vi känt oss älskade. Hur du har tröstat mig när jag varit ledsen eller sjuk. Hur du alltid har påmint oss om att du är viktigare än både tv, tidning eller mobiler. 

Det är verkligen tomt utan dig. 



Jag saknar dig. V.i. saknar dig. 

Vi kommer sakna dig länge till. 

Tack för vi fick låna dig så länge, älskade Hampus. Nu ska vi packa om saknaden till fina minnen. 

Två bast

Vi har en tvååring här hemma nu. Stora killen. Kalas blev det med så klart, i dagarna två. Bäst att göra det ordentligt. 

Växtvärk

Växt som växt. Här hemma bevattnas alla växter av Kotten. Spelar ingen roll om det är penséer på trappan, tomatplantor i krukor eller en frodig maskros i grusgången. Allt får en skvätt vatten. 

Med andra ord har jag två val: Antingen rusa före Kotten och rensa bort allt ogräs ELLER luta mig tillbaka och beskåda hur allt växer och frodas. 

Lär ju lätt bli alternativ två. 

Göteborg 2016

Igår var det Göteborgsvarvet och det föll sig så udda att det endast var jag och Svågern som skulle springa i år. Svägerskan lyckades dra på sig en ond fot och Maken har också haft en del skavanker det sista året, så de fick stå över. Det passade ju förvisso rätt bra för då kunde sonen leka med Svägeskan och pappan och dessutom heja på lite längs med banan och sen möta oss i mål. 

I år var loppet tredje gången gillt för mig. För två år sen var jag anmäld, men mitt i rehab och Tjejklassikern, så Varvet fick avstås. Förra året sprang jag varvet för första gången, fast i Åsas namn. För att inte behöva ställa mig sist i år när jag äntligen skulle springa i eget namn så sprang jag seedingslopp i Växjö i september förra året. Det gick ju bra, så igår placerades jag i startgrupp 10, med start 14:21. 

Pirrig som alltid innan och med höga förväntningar på mig själv. Förra året sprang jag på 2:07, i år ville jag fixa 2 timmars-gränsen.

Bra väder. Ibland sol, men mest svalt och lite mulet. Bra uppladdning med mat, dricka och shake. Prolong i vätskebältet. Det kändes bra. Jag hade bra förutsättningar. Visste att jag var tvungen att snitta 5:39 för att klara 2 timmar. Låg bra till ända till 17km, där var det trångt och det var svårt att hålla motivationen uppe när man fick sicksacka. Så mycket lättare att känna sig trött när det inte flyter på riktigt. Kämpade dock på fast jag så hur klockan sprang iväg. 

På upploppet stod svägerskan och gormade att jag skulle öka om jag ville klara 2 timmar. Jag som trodde det var kört. Kutade på som tusan. Min egen klocka stannade på 2:00:01. Officiell tid blev exakt 2:00:00, så får väl vara nöjd. Minsta möjliga marginal att misslyckas på. 

Nästa halvmara sätter jag under 2. Då ska jag ha min etta först.